Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansösens, med hr N. W. Almlöf och mamsell Högqvist i
titelrollerna, samt» Den döfve» uppfördes. Askådarne voro likväl ej
många.
Med början af Oktober kunde farsoten anses öfvervunnen.
Lugnet och förtröstan återvände. Söndagen den 12 Oktober var en
allmän glädjedag. Vädret var utmärkt vackert, och en mängd
men-niskor lustvandrade på Norrbro och i Karl den trettondes torg.
Ingen hade dött i kolera under det senaste dygnet. Alla sågo glada
ut. På aftonen gick man till kungl. teatern och såg »Hedvig eller
Banditbruden» samt »Kalifen i Bagdad».
Af farsoten hade 7,895 personer angripits, och bland dem
3,277 aflidit.
Koleran har sedan dess hemsökt Stockholm, men icke så svårt
som första gången, och ehuru dödsprocenten var större år 1853, enär
då af 4,819 insjuknade 2,852 afledo, var tillståndet i hufvudstaden
likväl i alla afseenden bättre än år 1834.
Att sjukdomar ofta rasade i gamla Stockholm, liksom i alla
gamla städer, kan icke förvåna oss, då vi veta huru dessa städer
voro bygda och huru det stod till med renligheten inom och utom
hus. Frågan gälde icke att bo rymligt och beqvämt, med tillgång till
sä mycken frisk luft som möjligt, utan att tränga sig till samman
vid smala gator och ännu smalare gränder och från bostädernc
utestänga både luft och ljus; att sällan bortföra orenligheten, utan låta
den hopa sig på de små gärdarne och längs gatorna; att begrafva
de döda ej blott pä de inom staden liggande kyrkogårdarne, utan
till och med inne i kyrkorna, från hvilka en förskräcklig likstank
vanligtvis spred sig i trakten. Hvad trängseln, orenligheten och
liklukten icke förmådde förstöra, det förderfvades ofta af det dåliga
dricksvattnet, hcmtadt ur brunnar som förpestades af smutshögarne
och begrafningsplatserne.
Om gamla Stockholm inom sig bar månget sjukdomsfrö, hade
det deremot icke många medel till sjukdomars botande. Hvar skulle
man söka hjelpf Hvarken läkare eller läkemedel funnos här i
medeltiden att tillgå, och af Peder Månssons skildring (i hans Stridskonst
och Stridslag), sådan den af G. O. Hyiten-Cavallius återgifvis i första
delen af Svenska Fornskriftsällskapets Samlingar, ser man huru det
stod till ännu i början af 1500-talet. När någon allvarligt insjuknade,
tänkte man icke på annat än den stundande begrafningen. Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
