Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. VII.
Eldsvådor.
Elden renhållningsentreprenör. — Eldsvador i Stockholms äldsta tider. —
Släck-uingsanstalter fordom. — Gamla brandreglementen. — Eld farligt uppträde på Söder.
Malmstorg i66j. — Stockholms slotts brand. — De stora eldsvådorna ijji och IJJQ.
— F. y. v. Åkens eldsläckningsförsök 1792. — Branden på Riddarholmen 1802. —
Dramatiska teaterns brand 1825. — Riddar holm skyrkans brand /8jj. — Eldsvådan i
Stadsgården 1842.
I det äldsta Stockholm funnos icke läkare och apotekare, men
farsoterna hadc en annan tuktomästare, och det var elden. Han
gjorde tjenst som renhållningsentreprenör och lät aldrig länge vänta
på sig. Dä smutshögarne på stadens gator, i gårdarne och inne i
husen vordo allt för besvärliga, och pesten sannolikt icke var långt
borta, kom ofta en eldsvåda och förstörde rubb och stubb, tog med
sig smittämnena och gjorde platsen ren. Infann elden sig icke, kunde
man vara säker på att pesten, som ständigt låg pä lur i de stinkande
kyffena, började sitt arbete.
Så slets vårt gamla Stockholm, liksom ^Nordens alla städer,* i
århundraden mellan eld och farsoter. Den förre var välgörande i
helsoafseende, men han bidrog icke att öka välståndet. Hvarjc
husfader måste vara beredd på att att åtminstone en gång i sitt lif
förlora allt hvad han egde och finna sig och de sina utan tak öfver
hufvudet.
Byggnadssättet och byggnadsämnena voro också synnerligt
gyn-samma för storartade eldsvådor: trähus med torf-, näfver eller halmtak,
hopträngda i täta massor erbjödo elden till fråssande gästabud, och han
förtärde också hvar enda smula af livad man lagat till åt honom.
Staden var icke gammal förr än han hemsöktes af härjande brand.
Redan 1297, den 12 April, gick »en förderfvelig vådeld öfver
staden Stockholm, att rådstugan tillika med större delen af staden
af-brändes».** Några och tretio år derefter kom elden åter lös och
»gick ej allenast öfver hela staden, utan ock förbrände slottet.» Det
• Troels Lund: Danmarks og Norges Historie i Slutningen af det i6:de
Aarhun-■dredc. Anden Bog. Kbhvn 1S80.
*• A. O. Rhyzelius: Brontologia Theologico-Historica. 1721.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
