Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en myckenhet böcker med nya franska band, manuskript i
»juris-pendencen och andra faculteter», »schilderier», hälften af ett stort
valnötsskåp, allehanda kökssaker af koppar, tenn, messing, jern,
»hvilket säkert skall af christmilda menniskor under ägarens frånvaro utur
huset räddats, men ej ännu kunnat igenfinnas».
På sjuttonhundratalet var man icke van vid så stora eldsvådor
som hundra år förut, t. ex. då på Norrmalm den 8 Juni >686
branden förstörde 646 gårdar, men den stora eldsvådan i Maria
församling den 19 Juli 1759 var dock en af de betydligare i Stockholm.
Maria gamla kyrka brann då också, och den nya, som snart reste
sig på samma plats, är ingalunda någon värdig ersättning för den
förra, vackra byggnaden.
Stockholms Post-Tidningar inskränkte sig, i numret för den 23
Juli, till följande meddelande om den stora branden:
Förlidne torsdag den 19 innevarande månad kl. 3 e. m. uppkom en svår vådeld på
Södermalm vid Besvärsbacken. Uti det då varande biåsvädret, som efter handen med
elden tilltog, spridde sig lågan hastigt och vida omkring, så att 20 qvarter emellan
Sö-dermalmstorg, Honisgatan, Bengt Bryggares gränd och Mälaren, som ock 2 qvarter på
östra sidan om Hornsgatan tillika med Maria kyrka alldeles afbrunno, förutom 6 andra
qvarter hvilka tillika med Jernvågen af elden blefvo till en del skadade. Branden
varade till fredags morgonen kl. 4, sedan mer än 250 gårdar afbrunnit. Den bland dem
befintliga myckenhet af trähus jemte en fömtgående långvarig torka samt brist på vattenr
der det var mest af nöden, och en allmän bestörtning voro eljest dc förnämsta orsaker,
att elden fick sig till så stor vidd utbreda.
Under den återstående delen af århundradet hördes inga
synnerligt stora eldsvådor af, men man började allt mera tänka på att
försäkra sig mot följderna af sådana olyckor. I äldre tider hade man
ingen aning om brandförsäkringsverk. Då vädjade man endast till
den allmänna barmhertigheten, och det var icke ens på
sjuttonhundratalet ovanligt, att den som lidit brandskada anhöll om kollekt r
Kyrkorna. I Riksarkivets samlingar finner man en sådan anhållan af
en husegare vid Luntmakargatan, hvars egendom nedbrunnit i Juni
1738. Men kollekten var ett osäkert medel att repa sig. På
1730-talct hade kungi. sekreteraren Carl Carleson, * sedermera
statssekreterare för krigsärendena, väckt förslag om ett
»brand-assecurance-contoir», och år 1745 kallades genom allmän kungörelse samtlige
husegare i Stockholm att öfverlägga derom. Man öfverenskom
om inrättande af ett sådant kontor, och den 18 Mars 1746
utfärdades kungl. maj:ts reglemente, hvaruti föreskrifves, att afgiften
för stenhus skulle vara första året en half för hundra, hvilken sedan
* Född 1703, död 1761, utgaf jemte sin bror Edvard Carleson, slutligen president
i Kammarkollegium, »Den sedolärand» Mercurius» samt ensam månadsskriften
»Huslidlls-råd» och ett »Hushållslexikon*. Var för öfrigt varm vän af literaturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
