Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torngluggarne, bröto fram längre och längre ned, ända till urtaflan.
Länge stod en glödgad, hög pelare af det väldiga tornets inre stomme,
ett fasansfullt spöke öfver eldmassan, men slutligen svigtade pelaren
och brakade ned öfver murarne under ett tätt regn af brinnande
bjelkar och gulröda, fladdrande kopparplåtar. Klockan sju på aftonen
fans ingenting qvar af detta dyrbara minne af femtonhundratalets
byggnadskonst.
Småtornen stodo längre emot, men det ena efter det andra svigtade
och föll slutligen. Det sista stupade klockan tio. Då var hela
öfre delen af kyrkan ett eldhaf. Allt trävirke gick upp i ligor, och
millioner gnistor flögo omkring i luften. Klockorna föllo ned från
sina ställningar och spräckte hvalfvet bak om orgelläktaren, men
stannade der, och från kyrkans inre lyckades man afhålla elden.
Så snart man börjat inse farans vidd, hade man också börjat
flytta bort kyrkans dyrbarheter. Alla fanor, vapen, rustningar,
porträtt, sköldar m. m. nedtogos skyndsamt från hvalfven, ur grafkoren
och sakristian samt fördes till frimurarelogen.
Folkmassorna bibehöllo sina platser på Munkbron och
Riddarhustorget. De stodo der under större delen af natten och vände icke
blickarne från branden. Hvarje fönster, hvarifrån kyrkan kunde ses,
var också fyldt af skådelystne och af dem som med ängslan
afbidade eldens vidare utbredning. Efter midnatt hade kyrkans hela
tak brunnit, äfvensom öfverbyggnaden på gustavianska grafkoret.
Flera enskilda grafkor ledo mycket af elden.
Klockan fyra på morgonen den 30 juli kom kungen från Rosersberg
och begaf sig genast till Riddarholmen, der han med exccllensen
Brahe och öfverståthållaren gjorde en tur kring kyrkan. Då var
den värsta faran öfverstånden, och man behöfde ej frukta att de
närliggande husen skulle angripas af branden, men först klockan sex
e. m. den 30 var elden fullkomligt släckt.
Många af Stockholms invånare utmärkte sig under släckningen.
Bland dem nämdes i synnerhet kapten Fittinghoff, boktryckerifaktorn
Wennström, sadelmakaren Igelström, viktualiehandlaren Norling
och skräddaregesällen Wahren. Åtskilliga af dem som deltogo i
släckningen hade skadats, dock ej svårare, och en gardist hade fallit
och slagit i hjäl sig. Under de närmast följande dagarne talade man
icke om något annat än den förskräckliga branden, och i lång tid
derefter gick man och tog förödelsen i betraktande, djupt
beklagande förlusten af det vackra tornet. Man hade klagat ännu mera
kanske, om man då kunnat ana hvilken föga värdig efterträdare det
skulle få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
