Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars rektor da var Abrahaimis Andreæ Angermannus, den
sedermera så bekante och slutligen så olycklige erkebiskopen.
Det var under hans tid som Sveriges första skollag utkom, i
förening med kyrkolagen 1571,* och af denna finner man, huru
ovilligt folket var att låta undervisa sina barn. Det hette pä den tiden,
att en stor hop af dem som komma till skolorna »varda skalkar
och bofvar».
Emellertid skulle skolmästaren i Stockholms klassiska läroverk
nu vara cn »förhörd och examinerad» man samt i synnerhet god
grammaticus». Det ålåg honom, att med de djeknar som voro
vuxne och något kunde, icke tala annat än latin samt ej heller
tillåta att de sins emellan talade annat språk. Så lydde lagen öfvcr
hela landet.
Beträddes skolgossarnc med att tala svenska, så straffades de
med »passelig scholenepst», liksom för andra förbrytelser inom
läroverket. Straffen voro »proban», äfven kallad »prubban»,
(fängelse), skolestock, ris och färla (ferula).
Skolmästaren skulle vara »med redelig underhållning försörjd ,
ty det är visst, heter det i 1571 års skolordning, att ingen kan bättre
vara värd ett godt underhåll än en trogen och flitig skolmästare.
Här i Stockholm ålåg det borgmästare och råd att sörja för, det
skolmästaren hade fri bostad. Hans underhåll tyckes dock hafva
varit ganska knapt.
Djeknarne tillätos »löpa socknar», d. v. s. att gä omkring på
landet och tigga, »efter det de som fattige äre icke annan råd hafva
att hålla sig vid skolan». Och att Stockholms skolgossar äfven
idkade sådan sockenlöpning skola vi här nedan framvisa. Men det
var också »skalkar och rihaläer» som gingo omkring under
föregif-vande, att de voro djeknar och begärde almosor, och dem skulle
hvarken presterne eller fogdarne lida, utan låta dem bekomma deras
tillbörliga straff.
Fattig var Stockholms Trivialskola, fattige voro hennes lärare,
och med almosor uppehöll sig en stor del af lärjungarne. Men
!ä-rarne voro prester och om de tjenade i sju år för Lea och sju år
för Rachel, så fingo de dock till slut den senare i form af något
godt pastorat eller ännu fördelaktigare kyrkoembete — förutsatt
naturligtvis att de icke svulto ihjäl, innan de hunno så långt. Utom
Abrahamus Angermannus, nådde äfven Nicolaus Olai (rektor 1576)
• Handlingar rörande Sveriges historia, utgifna af K. Riksarkivet; andra serien. II.
Sthlm 1S72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
