Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Ry, Skiäfftuna och Wijdsbo, Frösunda och Markhicm, Skånela
och Fresta, Sånga och Ska, Akeröen och Lofoen, Tärnhcm ocli
Mil-lesöen, Allzröen och Munsöen, Ånger och VVaada, Solna och Bräma
samt Osby och Gaarn. Annu flera socknar hade varit anslagna (or
Trivialskolans allmoseinsamlingar, såsom Botkyrka, Grödinge, Sorunda
m. fl., men dessa togos genom biskop Laurentius Paulinus’
åtgöranden år 1626 från Stockholms och lades till Strengnas’ läroverk.
Hvarje lärare i skolan hade vissa socknar sig tilldelade, och
inom dessa gingo skolgossar omkring och togo upp bidrag.
Längre fram i århundradet, 1670, förekommer i Annalcs Sckolce, att
kollegan i andra klassen Vernicius Johannis klagade hos
borgmästaren öfver att rektor, itvyrdige och väl lärde Mag. Petrus
Livo-niusj gjort honom orätt med socknarnes delning, i det han tagit
ifrån honom Spånga, Jerfälla m. fl. och gifvit dem åt en annan
lärare, under det Vernicius fått Markhiem, Orckestadt, m. fl., med
hvilka han icke kunde vara nöjd, och begärde han derfor, att
magistraten ville laga, att han finge sina gamla socknar till baka.
Af detta mål synes, att terminationspengame, de medel i
klingande mynt (varor in natura hade förut lemnats, såsom bröd, kött,
ljus, o. s. v.), hvilka upptogos under sockengången, icke omedelbart
lemnades åt den lärare som hade dessa socknar sig tilldelade, utan
buros af de sockengående djeknarne till rektor, hvilken delade ut
dem. Vernicius klagade nämligen också deröfver, att rektor gifvit
honom för litet af det som samlats i Marckhiem och öfriga
socknar, blott 14 daler kopparmynt, och menade, att han skulle hafva
2 daler till.
På dessa klagomål svarade rektor, att Vernicius ingen orätt
lidit, utan att rektor följt den vanliga ordningen, enligt hvilken
Spånga, Jerfälla o. s. v. hörde till första klassen, der den klagande förut
tjenstgjort; men som han nu mera läste i andra klassen, så skulle
han hemta sina terminationspengar i Marckhiem och med denna
förenade öfriga socknar. Vidare nekade rektor att hafva betalt för
litet. Emedan Vernicius icke vårdat sig om att i tid taga upp
ter-minationsafgifterna (han hade i förargelse öfver att få Marckhiem o.
s. v. sig anvisade icke velat skicka dit någon insamlare), så hade
den djekne som skulle terminera kommit i otid och ej kunnat fä i
hop mer än 20 daler samt ej velat gifva ifrån sig mer än 14 daler,
utan behållit de öfriga för sitt omak.
Hela målet är synnerligt kännetecknande för sextonhundratalets
skolforhållanden i hufvudstaden. Rektor inskränkte sig icke att
inför magistraten stå som svarande part, utan uppträdde sjelf som
klagande och förevitade Vernicius hans »oflijt och olydnad>, anförande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
