Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betet och icke hafver råd att gifva sin mästare några pengar för det
han hafver lärt honom, så skola hans föräldrar eller föreståndare
för-tinga sådant med mästaren, om året till att tjena efter som hans
ingeninm kan vara snält till på 3 eller 4 är. Rymmer gossen första
gången, då tages igen af mästaren och straffas skäligen, om han fås.
Rymmer han andra gången, och intet fås, dä skall mästaren
bekomma sitt förting, oansedt han intet hafver utlärt. När han nu
hafver uttjent sina år, så må lian tjena hos samma mästare såsom
gesäll på ett är och taga gesälls lön. Sedan må han vandra hvart
han vill i 2 år. Då skall mästaren låta gifva honom sitt Iärebref
under embetes signet af åldermannen. När han vill bli mästare, skall
han göra sitt mästerstycke på gamla sättet och hälla gästabud.
En gammal borgare i Stockholm, son till en af handtverksskråens
ålderman under lång tid i början af detta århundrade, har för oss
gjort en skildring af ett och annat rörande embetena och särskildt
angående kammakare-embetet för åtskilliga årtionden sedan, och med
ledning deraf vilja vi till hvad vi efter äldre källor anfört här tillägga
något om förhållandena under förra hälften af i8ootalet:
Hos åldermannen samlades embetet hvarje år till qvartal. De
större embetena hade två bisittare, de mindre en. Närvarande
voro-också: en borgmästare, en rådman, en notarie samt en stadsfiskal,
af hvilka hvar och en fick tio eller fem riksdaler för besväret att
infinna sig.
Vid hvarje ordinarie qvartal behandlades endast embetets
angelägenheter, men dessa kunde dock gifva anledning till ganska
stormiga öfverläggningar. Vanligtvis hade man att beklaga sig öfver
bristande skydd frän statens sida och öfver det myckna intrång som
embetet ständigt lede, dels genom utländska varors införande, dels
genom fuskare, sådana som arbetade för sig sjelfva utan att hafva
sökt burskap, hvilken uraktlåtenhet ofta var orsakad af oförmåga att
kunna erlägga de med burskapet förenade penningutgifterna.
Vanligtvis beslöt embetet att vidtaga stränga åtgärder mot dessa fuskare
eller bönhasar,* och fiskalen fick i uppdrag att anställa jagt pä dem.
Qvartalssammankomsten slöts alltid med en »sexa», vid
hvilken de närvarande magistratspersonerna och fiskalen voro
sjelf-skrifna gäster.
Vid dessa sammankomster inskrefvos lärlingar och utskrefvos
-utlärlingara till gesäller. Ingen lärling som ej »utstått» minst fem
läroår fick antagas till gesäll, och skulle prof dessutom vara gjordt.
Ett sådant prof eller gesällstycke förfärdigades alltid pä annan verk-
* Af det tyska böhne eller biihne, vindsrum, och hase, hare, således cn som af
räddhåga döljer sig på vindar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
