Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådana fester utgjorde den borgerliga militärtjenstens glada sida.
En mindre glad fans äfven. Under hela den första vintern, som var
ovanligt sträng, ledo de vakthafvande mycket af kölden. Många
måste också för tjenstgöringens skull försumma sina yrken och
drabbades derigenom af känbara förluster. De som i det afseendet ledo
mest voro de som tillhörde stadens arbetsmanskap. Dessa kallades
»stadens drängar» eller till och med »borgerskapets drängar», ehuru
de icke stodo i något tjensteförhållande till enskilda, utan voro sina
egna jcrnbärare, vindragare, salt- och spanmålsmätare, murare, åkare
och dylika. De betraktades i militärtjenst liksom de öfriga, ehuru
de icke voro borgare, men bildade dock särskilda kompanier, så att
det icke skulle ske någon blandning mellan dem och
borgarekompanierna. De bägge södra kompanierna bestodo af detta
arbetsmanskap, från hvilket åtminstone underbefäl togs. Af rullorna finner
man, att fältväbler, sergeanter och förare vid denna bataljon
utgjordes af jernbärarc, mätare, stenhuggare, murare och timmergesäller,
under det öfverbefälet bestod af borgare.
På framställning af några kompanichefer vid de södra
bataljonerna, beslöto stadens femtio äldste, att dessa arbetskompanier skulle
liafva io mark per man för hvarje vakt, hvilket enligt borgerskapets
sekreterares, C. F. Runebergs, skrifvelse till öfversten och
stadsmajoren tog sin början den 16 Mars 1789.
Arbetsmanskapet tyckes för öfrigt hafva (att förplägning af
borgerskapets officerare. Då stadsmajoren en gång försökte, om
Norrmalmtorgsvakten skulle kunna bestridas med en underofficer till
befälhafvare, väckte detta missnöje hos arbetsmanskapet, hvilket
ansåg sig förlora något af de vanliga rättigheterna, dä öfverofficeren
ej vore till städes. Efter arbetarnes uträkning skulle denne alltid
bestå dem tobak och våtvaror, och då dessa fattades, vardt
manskapet trögare och uraktlät sina skyldigheter, hvarför vakten vid
Norr-malmstorg äter måste bestridas af en subalternofficer.
Försummelse i tjensten godtgjordes vanligen med penningböter,
men någon gång ock med fängelse. För att statuera exempel dömde,
den 20 Oktober 1789, öfverståthållaren en musketör, perukmakaren
Wahlberg för sturskhet och försummelse till fyra dygns arrest i
Norrmalmtorgs vakt som borgare, och musketören, åkaren Häggman,
som stadens dräng, för samma förseelse till lika läng tids arrest i
Stadens vakt.
Vid statshvälfningen 1789 måste borgarmilitären låna konungen
sitt biträde. Den 20 Februari utfärdades en, af konungen
egenhändigt underskrifven order till åtskilliga af borgerskapets officerare att
häkta några ledamöter af ridderskapet och adeln. Detta verkstäldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
