Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ordning och Stadga» af 1635 ifras mot att »uti en gatu bod i hopa
samla alla varor, både inländska och utländska, både små och stora,
allt det som säljas kan». På det sätt varder det, heter det, »ett
hökeri och mångleri af en redlig och uppriktig köphandel».
Ännu på den tiden klagades öfver, att »våra svenska barn icke
blifva från ungdomen hållna till köpenskap», utan att Stockholms
handlande använde »tyske och skotske drängar». Derfor stadgades,
att köpmännen skulle taga svenske »gatubod drängar» eller ock
»ca-vera och borga» för de främmande, att desse efter utståndna läroår
stannade i landet och nedsatte sig i Stockholm eller annorstädes i
Sverige.
Om någon fått tillåtelse att i Stockholm drifva viss handel,
skulle han icke blanda andra varor in i den förrättningen. Lydde
han icke den föreskriften, skulle han första gängen hafva förverkat
halfparten af den olagliga varan, och beträddes han oftare med sådan
öfverträdelse, skulle han mista allt samman, halfparten till staden och
hälften till det gille, »han kladder emot».
År 1641 utgafs åter en allmän »stadga öfver köphandeln i
Stockholm», och i den föreskrefs ännu en gång mycket noga med hvilka
varor hvar och en »societet» af handlande finge »handla och fara».
Sidenkrämare hadc rätt att handla med gyllen- och silfverduk,
sammet, sidentyger, passementer (snörmakararbeten), knappar, handskar,
draget och slaget guld, m. m., men alldeles icke med kläde och allt
det som af rent ull göras kunde, ty det tillhörde klädeshandlarne,
under det lärftshandlarne skulle drifva handel med blott det som af
lin och hampa gjordt var. Hattstofferarne, som enligt 1635 års
stadga skulle hafva rätt att sälja allenast »hela castorer och halfva
castorer och andra gemene hattar» samt hattband, tillätos nu att
hålla till salu både hattar och manfolksmössor, speglar, borstar,
sömskrin, skorosor, gördlar med mera som till »hattstofferi länder».
Grosshandlarnc fingo icke sälja annorlunda än i »hela och halfva
kast, hela och halfva skeppund» o. s. v., och ingen af dem fick
»inlägga något gods i sin värjo, som han sedan alntals, pundtals,
marktals eller lodtals och inminudo utprångla vill». Hvad salt, sill,
strömming och lax vidkomme, tilläts det grosshandlare att sälja sådana
varor tunntals, men icke i spann, halfspann och fjerdingar, ty sådant
tillkom hökare allena.*
Liksom handtverkarne hade sina skrån med åldermän och
bi-sittare, så hade äfven köpmännen sina kophandels-gillen med
motsvarande åldermän och bisittare, för hvilka det finnes flera
instruktioner utgifna af borgmästare och råd, i synnerhet på löoo talct.
• Stockholms Stads Ordinantier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
