Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spisöl, och bryggarne skulle de tre slagen i verket falt hafva och
afyttra det efter af borgmästare och råd äsatt taxa.
Lika forsigtig var man med vin. När något vin eller öl till
staden kommer, heter det i förordningen af 1635, må ingen
vinskänk eller annan köpa deraf, förr än det af stadens dertill
deputerade vinprofvare pröfvadt är och sedan af rådet taxeradt. Alla
källarsvenncr och vintappardrängar voro förpligtade att inför rådet
aflägga ed, att de ingen dryck förfalska eller förmänga skulle eller
bedraga någon med mått eller stop, utan dermed redliga och
uppriktigt umgås.
Man drack kanske mest rhenskt, af hvilken bästa sorten 1673
kostade 5 daler kannan, men två år derefter stigit till 7 daler.
Vidare drack man spanskt, t. ex. Alikant, Malvasier och Canarie
Scck, af hvilka Alikant var dyrast. Af det franska vinet brukade
man också några slag, såsom Bordeaux, Frontiniac (dyrast) och
hvad i allmänhet kallades »Clareth».
När bränvin först kom i bruk i Stockholm är ej sä lätt att
uppgifva. Det fans redan på 1400-talet, men begagnades då blott
vid kruttillverkning, och 1494 förbjöds bränvins brännande och
försäljande utom för tillverkning af krut. Ar 1498 fick dock Cort
Flaskedragarc privilegium på bränvinstillverkning och försäljning,
men det tyckes som skulle det icke ofta hafva användts till
invärtes bruk förr än på 15 70- och 1580-talen och då ännu mest som
medicin. Johan den tredje lär sjelf hafva anbefalt två slags bränvin
vanligt aqua vitø, nyttigt mot gift och mångahanda sjukdomar,
samt aqua vitce contra oppost tum, hvilket skulle såsom
svettdrif-vande vara botemedel mot pesten. I »Ständernas sanne och
rättmätige orsak till K. Erics afsättande» uppgifves, att några af
»Stu-rarnes tjenare på Svartsjö gård jämmerligen marterades och plågades
med bränvin och andra nya plågor». Men enligt uppgift från 1566
skall dä icke något bränvin hafva funnits i den kungi. vinkällaren
under Stockholms slott. Berättelserna om åtskilliga förnäma och
kostsamma bröllop i slutet af 1500-talet nämna ej heller något om
bränvin.
I 1591 års tulltaxa anföres det första gången som utländsk vara
för hvilken tull skulle erläggas. Ar 1622 finner man i Stockholm
särskilda bränvinshus, och troligt är, att den vara som der afyttrades
hadc tillverkats inom landet, men först 1638 stadgas afgift för
brän-vinsbränning till salu och husbehof. Ar 164S utfördes svenskt
bränvin till Ryssland, och i slutet af 1600-talet tyckes det hafva varit
tämligen mycket i bruk i Stockholm och muntrat upp sällskapslifvct
hos de fattiga klasserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
