Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid bröllop hade man tillåtelse att bjuda på 8 rätter och 4
tallrikar med grönsaker o. s. v. samt bakverk och korf. Men vid
>konfektbröllopj , som voro tillåtna, kunde icke någon mat få
till-lagas och framsättas, och af konfekten skulle måtteligcn tagas. Den
som bröt mot den förordningen, pliktade 100 dal. smt.
Vid begrafningar voro >notifikationer», så väl muntliga som
skriftliga, förbjudna vid 100 dalers vite. Det var endast inom »nästa
slägten», till och med syskonbarn, som dödsanmälningarna fingo
spridas. Inga andra än de notificerade hade tillåtelse att med
»con-dolenser och visiter» infinna sig i sorghuset.
Till svepning fick man icke taga annat än ett ordinärt lintyg
och ett begagnadt lakan. Blott ett rum i sorghuset fick klädas i
svart, men inga flera, hvarken med svart eller dräller, lakan eller
linne eller något annat, och detta vid vite af 200 daler. Endast af
magistraten förordnade likbärarc tillätos bära bort de aflidna, och
det mot viss afgift, de fattiga dock obetaget att skaffa sina anhöriga
i jorden bäst de ville. Bisättningar och begrafningar fingo icke göras
till tvä särskilda akter, och i Stockholm måste begrafningar ske
»inemot kl. half fyra» e. m. under höst och vinter, men vår och
sommar skulle liken bäras ur husen »inemot kl. sex», så att ej ljus
och lyktor skulle behöfvas. År 1732 stadgades, att ej flere än
tjugu-fyra personer finge deltaga i processionen. I Stockholm skulle
sorg-folket till fots följa den döde, så framt ej snö- eller regnväder
hindrade, i hvilket fall tre vagnar tillätos i processionen, förutom
pre-stavens vid adliga begrafningar.
Ingen traktering skulle mera få gifvas vid begrafningar i
Stockholm och andra städer. Ofverträdelser mot det förbudet kostade
300 daler. Endast på landet kunde de »långvägade» få fägnas. Äfven
vid barndop förbjöds traktering.
Många voro lagstadgandena, men de efterlefdes derför icke bättre.
Så väl vid begrafningar som bröllop och barndop tog den gamla
svenska gästfriheten ut sin rätt, trots alla förbud, och likväl saknades
ickc anmärkare och angifvare, böter och trakasserier af flera slag.
Vill man närmare blicka in i förra århundradets stockholmslif,
har man tillfälle dertill i åtskilliga räkenskaper, hvilkas »torra siffror»
kunna gifva rätt saftiga skildringar från hus och hem. Bland sådana
källor kunna nämnas en mängd räkningar till presidenten, baron
Erland Broman*, hvilka vi haft tillfälle att genomse i original och
* Fredrik I:s bekante gunstling, hofmarskalk och president i kommersekollegium,
känd som glad sällskapsman, goddagspilt, affarsvinglare m. m. Gift först med Eva
Johanna Drakcnhjelm (f *747). sedan med Vilhelmina Magdalena Taube, yngre syster
till konung Fredriks älskarinna. Broman afled 1757.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
