Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men så var högvälborna grefvinnan, hennes höga nåde också
fin, när hon uppträdde i sällskap! Hon åkte sannolikt dit i den
granna vagn som excellensen köpte i Mars 1751 för 2,600 daler.
Tarfligt folk fick nöja sig med mindre och känna sig lyckligt i
sina samqväm, om det kunde skaffa sig några »kaffebönor». Men
äfven den härligheten tog slut. Redan 1747 hade ett anfall gjorts,
i det skatt lades på förbrukningen af kaffe, te och tobak samt
puder. Men värre vardt det 1766, då förbud utfärdades mot införsel
och bruk af kaffe, och som detta förbud sannolikt icke hadc åsyftad
verkan, så utkom ett nytt 1768 som förklarade krig mot både
enskild och offentlig förbrukning af kaffe. De många kaffehusen fingo
då, om icke dödshugget, ty de lcfde sedermera upp igen, dock ett
döfvande slag. Fiskaler och uppsyningsmän gingo omkring på
källare och de >ännu så kallade kaffehusen», så väl som på värdshus
och andra näringsställen och spanade flitigt, »huru vida något
missbruk med kaffedrickande der må förelöpa».
Sådana Spaningar företogos äfven i enskilda hus, der man då
ofta förgäfves sökte gömma undan kaffepannan. Enligt Stockholms
norra förstads östra kämnersrätts protokoll, den 10 Februari 1767,
hadc hushållerskan Stake och jungfrun Christiernin instämts såsom
angifna för kaffedrickande. De kunde icke neka, att en kaffepanna
funnits i det rum der de uppehållit sig, men bestridde, att de förtärt
det ringaste af innehållet. Uppsyningsmän Dickman förklarade dock,
att kaffepannan stått på bordet och rykt, men af jungfru Christiernin
hastigt i ett annat rum bortburits och att nyckeln tagits ur dörren
till det rummet. Ringar efter kaffekoppar hadc också synts på
bordet, der äfven stått en kopp med sirup, hvilket väl skulle bevisa,
att de verkligen druckit kaffe, ty hushållerskan Stake hade sagt, att
när de dricka kaffe, så dricka de det med sirup. De tilltalade
dömdes att hvar för sig bota too daler smt.
Mångfaldiga sådana rättegångar förekommo. Samtidigt med
nyss nämda mål förekom ett annat vid samma domstol mot
kaffekokaren Hindrich Ljung, som tilltalats för att han tillredt kaffe af
brändt bröd. Han frikändes, men advokatfiskalen Nils Zellén anförde
besvär hos hofrätten, hvilken dock stadfäste kämnersrättens utslag.
På hösten samma år angaf extra stadsfiskalen Risberg, att
fu-riren vid gardet Johan Dahlfors tillåtit sin hustru att dricka kaffe,
och Dahlfors fäldes till de vanliga böterna, men besvärade sig hos
hofrätten och föregaf att hustrun, hvilken vore i intressanta
omständigheter, angripits af en sådan lystnad efter kaffe, att man icke
utan fara för hennes helsa kunde neka henne att tillfredsställa sitt
häftiga begär. Saken måste undersökas; professor David Schultz
Gamla Stockholm. 3 I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
