Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om sällskapslifvet vid Surbrunn finnas nu mera icke många
minnen. Deremot kunde åtskilligt vara att förtälja om lifvet vid
Djurgårdsbrunn, hvilken, ehuru icke belägen inom stadens område,
dock måste räknas till de stockholmska helsobrunnarne och som i
lång tid var en bland de förnämsta förlustelseställena för den svenska
hufvudstadens glada och fina verld. Den äldsta helsokällan här
påstås hafva varit bekant redan på 1500-talet, men upptogs ej till
allmänt bruk förr än året efter Surbrunns upptagande. Verkställaren
af detta var den berömde Urban Hiärne.
Den äldsta 1114 kända handling om Djurgårds-helsobrunn är en
riksmarskalksembetets resolution af den 5 Juni 1742, hvarigenom
assessorn i Collegium Medicum, dr l.ithéen, beviljades tillstånd att
»vid helsobrunnen å Kongl. maj:ts Djurgård få till brunnsgästerna»
beqvämlighet samt dess egen och de öfriga brunnsbetjentes förno
denhet uppsätta några nödiga hus och bygnader, nämligen ett
badhus, ett fattighus, ett hus för samtliga brunnsgästerne och ett för
sin egen och brunnsbetjeningen samt äfven ett värdshus>.
Den sedermera i bruk varande källan togs, liksom Surbrunn,
upp af en prest, fastän sextio år derefter. Det var kyrkoherden i
Ladugårdslandet J. G. Hallman, den bekante historikern och far till
Carl Israel. Han var dock icke ensam om företaget, utan delade
det med lifmedikus Mårten Réef och apotekaren Hindrik Schulti
Dessa tre berättas hafva påträffat samma källåder som kort efter
reformationen skall hafva kastats igen, men i forntiden skulle hafva
varit offerkälla.
Brunnen kom i rop. Kungliga personer infunno sig och
smakade på det undergörande vattnet*, och Stockholms »beau monde>
satte sällskapslifvet der i godt rykte. Mot slutet af 1790-talet upp
stod der ett danssällskap som kallade sig Narcissaner-ordcn och
som skulle understödja fattiga ståndspersoner bland brunnsgästerna,
* Brunnsintendenter vid Djurgårdens helsokälla hafva varit: Peter Lindman, 1729;
G. Harmens, 1732; J. G. Gcringius 1737; M. Lithéen, 1747; M. Réef, 1750; J.
Kjemander, 1757; R. Martin, 1759; J. L. Odhelius, 1761; A. Iiedenberg, 1767; C.
F. Hofberg, 1770, C. Ribben, 1776; S. A. Hedin, 1782; J. G. Hallman, 1793;
11. H. Böcker, 1815; N. Åkerman, 1822, och S. F. Säve.
Efter att hafva tillhört åtskilliga egare, såldes brunnsegendomen 1826 till prof.
Nils Åkerman, hvorefter hofkimrgen Herbert (hadc rakstuga i Stora Gråmunkcgräntl)
någon kort tid var egare, men Åkerman köpte egendomen till baka och anlndc har
sitt ortopediska institut, som 1829 flyttades derifrån till f. d. Trivialskolans hus vid
Skörgårdsgatan. Är 1S30 såldes egendomen till ett bolag och öfvergick sedan åter till
enskild person.
Till understöd för fattiga sjuka som begagnade brunnen skänkte sjökaptenen
Ahl-ström, 1780, afkristningen af sitt hus i Kolinätaregränden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
