Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckades icke, ehuru Aftonbladet intygade, att i beqvämlighet och
elegans kunde både vagnen, de förträffliga hästarnc, seldonen och
betjeningens klädsel mäta sig med de franska af samma slag.
Omnibusfarten upphörde efter någon tid af brist på uppmuntran från
allmänheten, som sannolikt fann afgiften allt för hög samt platsernas
antal allt för otillräckligt, ty »i anseende till våra svåra gator och
rännstenar» kunde omnibusen icke forsla flera än utta personer.
Sedermera afhördes ingen sådan fart förr än i början af
1850-talet, om man undantager de omnibusar hvilka frän Gustaf Adolfs
torg gingo till Djurgården. Men 1852 inrättades åter en
omnibus-linie mellan Kungsbackcn och staden (då Slussplanen) samt året näst
efter mellan sist nämda plats och Regeringsgatan, i hörnet af David
Bagares backe, och en linie mellan Riddarhustorget och
Kungsholms-torg samt senare en mellan Slussen och Ladugårdslandet. Den som
höll sig längst af dessa var linien Kungsbackcn—Slussen, som söder
om Norrbro delade, sig i en linie åt Stora Nygatan och en ät Skepps
bron. Det var först i vår tid som spårvagnar konuno och fördrcfvo
dc tunga, trånga och långsamma »bussarne». Om spårvagnar kunde
gamla Stockholm icke ens drömma.
Ville man landvägen begifva sig frän Stockholm till andra delar
af landet, hadc man i äldre tider icke annat än enskilda fordon, och
de som icke kunde förskaffa sig sådana, måste betjena sig af
häst-ryggen eller anlita egna ben. År 1591 förordnades först, att fyra
gästgifverier skulle inrättas på hvardera Malmen, och sattes
skjuts-legan till 3 öre milen. Likaledes skulle tvä borgare östan och 2
västan hålla båtar för resande. Samma år omnämnas tre gästgifvare
på Södermalm som skulle hålla hästar för kungens och hertigens
folk efter 4 öre milen. Ett par är derefter förordnades, att ännu
flera herbergerare och gästgifvare skulle tillsättas, men småningom
tyckas de dock hafva indragits eller råkat i glömska, ty i värt
århundrades förra hälft fans blott en gästgifvaregård i Stockholm, i
ett litet, föga inbjudande hus i hörnet af Packartorget (nu
Norr-malmstorg) och Smälandsgränd. Först 1851 inrättades en
gästgif-vargård också på Södermalm, i n:o 64 Hornsgatan.
Den som bodde i »sta’n» kunde beställa skjuts från hvilken af
de två gästgifvargårdarne han ville, men på Norrmalm måste man
taga från Packartorget och på Södermalm frän Hornsgatan. Och sä
bar det af i vanlig gammal svensk skjutslunk (fig. 196), i lyckligaste
fall i någon tung schäs, i andra på en bondkärra utan fjädrar.
På det sättet for stockholmaren i långa tider ut på sina resor
i landet, men för omkring femtio år sedan bjöd man honom stiga
upp i en diligence (fig. 197). Ett bolag hadc bildat sig och åtnjöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
