Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skurar; dess utom hade gummorna den oseden, att de togo in
mera folk än som rymdes i bäten. Illa omtyckta, liksom
åkar-drängarne, och berömda för sina stora utförsgåfvor, hvilka kanske
voro väl behöfliga, då det gälde att svara hvarj? person som genast
vid sin ankomst fordrade, att de med honom skulle »satta ut», förde
de emellertid ett jämförelsevis lyckligt lif till fram emot medlet af
vårt århundrade.
Det första angreppet pä deras tillvaro som egde den mest
betydande linien, Rådstugränden—Röda Bodarne, var Samuel Owens
tillämnade jernbro, hvars båda fästen, tvenne jerntorn, blefvo färdiga;
Fig. 198. Kull-vcfbSt.
Efter F. v Uardcl.
men denna gång stannade det vid skrämseln. Owen fick dock
umgälla sin oförsigtighet med mångfaldiga bevis på roddargummornas
ovilja, då han skulle fara öfver från Kungsholmen till staden.
Svårare blef täflan med de 1834 uppdykande kullrodderskorna,
och fullkomlig död för dem på Djurgårdslinien blefvo de 1843
privilegierade vefsluparne (fig. 198). Dessa senare gjorde mest
långturer, såsom till Djurgården, Essingen, Liljeholmen, och ansågos vara
rigtiga snabblöpare, tills de omsider utträngdes af ångsluparne.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
