Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor / 539 (1882) Author: Claës Lundin, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste utlemna den for sina meningar i principalatsfrågan häktade
handelsmannen Springer, hvilken der sökt en fristad. I slutet af
1700-talet egdes huset af brukspatron Knigge, hvilkens lif och
lefverne och hädanfärd gifvit anledning till de många spökhistorier
som i förflutna årtionden samt till och med än i dag förtäljas om
denna egendom.

Fig. 205. Grafsten i Spökslottets trädgård.

Första gången man trodde sig märka att underbara saker
tilldrog sig i Spökslottet var säkerligen då egaren Knigge spårlöst
försvann derifrån. Han var känd att vara en mycket grym och elak
man, och en sägen gick, att man sett en vagn, förspänd med
frustande hästar, stanna utanför porten samt att Knigge steg upp i
den och for af med en onaturlig fart bland gnistor och lågor, och
allmänt sades sedan, »att fa’n tog Kniggen».

En afton, många år senare, voro några glada herrar samlade i
ett af rummen i detta hus och talet föll på de oförklarliga händelser
som der timat. Bland sällskapet fans en person som isynnerhet var
tviflare på sådana saker, men en annan af de närvarande yttrade
hastigt till honom: »var inte så säker du; du kan allt hitta på att få
se något». I samma ögonblick öppnades dörren till närgränsande
rum på vid gafvel; man reste sig, tog ljus och gick in i rummet för
att se hvad det var, men ingenting hördes eller syntes. Man gick
vidare genom ett par rum, då äfven dessas dörrar öppnade sig, ända
till dess man kom ut i förstugan. Klockan slog då tolf och man såg
en person som man förgäfves väntat hela qvällen och som hörde till de
»troende» komma uppför trappan — men det var endast hans vålnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>