Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna allmänna gatulysning tog sin början den 20 September
1749, och så dåligt de äldsta lyktorna än fylde sin uppgift, bidrogo
de utan tvifvel att minska osäkerheten på Stockholms gator och
underlätta polismyndigheternas försök att införa en bättre ordning.
Efter halft annat årtionde öfverlemnades lykttändningen till en
entreprenör, en kapten Groth, hvilken skulle hålla upplysning på
gatorna mot att husegarne för hvarje lykta till honom årligen
betalade 33 dal. kmt, af hvilka 18 skulle erläggas innan den 11
December och 15 innan nämde månads slut, så framt husegarne ville
undvika utmätning. Groths »privilegium exclusivum» på
lykttändningen upphäfdes dock 1766, och lyshållningen öfverlemnades tills
vidare åt husegarne sjelfva.
Under åttio år vägledde stockholmarne sig nödtorfteligen vid det
knappa skenet af de små s. k. »katt»- eller »vargögonen», de
eländiga lyktor som än af husegarne, än af dertill antagna entreprenörer
höllos lysande. Det behöfdes mer än fyratio är innan Argands
uppfinning hittade vägen till vår hufvudstad. Redan på 1780-talet hade
nämligen schweizaren Argand i London infört lampor, i hvilka de
runda vekarne voro utbytta mot cirkelformiga, ihåliga, vid hvilkas
antändande luftens syrgas på en gång utifrån och inifrån närer lågan.
Först i slutet af 1820-talet började man i Stockholm använda
sådana lampor. De första funnos, vintern 1827—28, vid kungl. slottet,
mynthuset och brandförsäkringskontorets hus vid Mynttorget,
rådhuset, jernkontorets hus vid Stora Nygatan, posten och banken samt
vid kammarherren Schinkels hus vid Kornhamn, bleckslagaren
Klemmings vid Drottninggatan och några få andra hus. De väckte
ofantligt uppseende, och stadens invånare ströfvade omkring hvarje afton
för att betrakta de stora lyktor, i hvilka dessa lampor voro
inneslutna och som äfven i prydligt utseende hade företräde framför de
gamla »kattögonen». Efter ett par år antogos de till allmänt bruk,
men de gamla lyktorna behöllos dock fortfarande i den inre stadens
gränder samt på aflägsna delar af malmarne, fästa vid husväggarne,
under det de argandska lyktorna sväfvåde midt öfver gatorna.
Flere år före de argandska lyktornas införande i Stockholm
hade man i utlandet börjat göra försök med gaslysning. I
Stockholms Dagblad i December 1824 meddelas, att enligt ett bref från
Lyon af den 24 November s. å. hade man der genom smärre
försök hunnit öfvertyga sig om nyttan af gaslysningen, och två
särskilda bolag hade erbjudit sig att besörja hela stadens lyshållning.
Ungefär samtidigt eller kanske något förut hade ett gaskompani i
London inkommit med anbud att öfvertaga lyshållningen i Stockholm.
Kostnaden för gasverks anläggande och rörs utsträckande till alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
