Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen af borgerskapet, ej heller någon främmande som idkade handel
eller handtverk skulle få bära värja. Men det fans så många andra,
af förnämare klasser, som ständigt buro vapen och aldrig tvekade
att begagna sig af dem. Och då herrarne sjelfva icke drogo värjan,
var det deras drängar som begagnade sig af blanka vapen. Först
1719 förbjödos drängar och gesäller att bära värja. Öfverträdelse
mot förbudet straffades med 50 dal. smt eller 10 par spö.
Boktryckar- och fältskärsgesäller tyckas dock ännu någon tid hafva haft
rätt att bära värja, men denna fråntogs dem 1728.
Det var endast då någon mycket känd person fick sig ett
värjstyng med dödlig utgång eller på annat sätt dräptes som sådant
väckte uppseende, t. ex. då öfverste Erik Oxenstierna, 1642, på
Stortorget stack i hjäl arkitekten De la Vallée d. ä.
Tretio år senare talades mycket om ett »grufveligt mord» som
begåtts på en förnämlig köpman i staden med namn Jürgen Krabbenhouet.
Mördaren var en tysk, Johan Heinrich Voigt, f. d. kanslist
och sedan sekreterare i Göteborg. I den af magistraten utfärdade
och af Olaus Thegner, »consul», undertecknade efterlysningen af
den undflydde mördaren beskrifves denne såsom en ung, mager
karl med rundt, blekhyadt ansigte och slätt, dunkelbrunt,
medelmåttigt långt hår, »men undertiden drager han gohl Piruk»,
hafvandes blommerade randiga kläder uppå samt svarta sammets-halfärmar
med silfverknappar. De som kunde fasttaga en »sådan grof
mördare» skulle få 400 riksdaler, som gjorde 2,000 daler kmt.
År 1680 skedde ett öfverfall på öppen väg, hvilket gjorde
väsen af sig sannolikt endast emedan det gälde personer som voro i
aristokratiska familjers tjenst. Rättegång fördes vid norra förstadens
kämnärskammare, och protokollen[1] innehålla mycket kännetecknande
för tiden, hvarför vi ur dem göra ett utdrag:
Då högvälborna fru Christina Dorothea Banér, som bodde vid
Kungsgatan (Stora Nygatan), den 20 Januari 1680 skulle fara ut på
landet, hade hon bland andra i sitt följe en student vid namn
Mathias Strobelius, hvilken så väl »uti hofvet præcepterade, som eljest
brukades för hofpredikant», d. v. s. att han var informator och
huspredikant hos den förnäma damen. Denne Strobelius vardt försåtligen
mäkta illa öfverfallen på isen vid gamla Ladugårdslandsbron (nu
östra ändan af Jakobs Bergsgränd, nedanför Riddargatan eller
Sperlingens backe), i håret ryckt och dragen ur nådiga fruns släde samt
grymmeligen slagen och handterad af grefvinnan Christina Lewenhaupts
kusk, hvilken till och med sprang efter en lång stukat, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
