Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under de följande århundradena hörde visserligen större
gatutumult till undantagen, men några voro dock af ganska vådlig art.
Ett bland de lindrigare var väl, dä »några vanartiga sällar», såsom
det heter i magistratens publikation och efterslag, den 31 Okt. 1678
»gjort åtskilliga insolentier kos generalstaternas (Nederländernas)
resident herr Christian Constantin Rumpff* vid hans »logemente pä
Södermalm och St. Paulsgatan».
Rumpfif firade en »solennitet» med anledning af den särskilda
freden mellan Nederländerna och Frankrike, i Nijmegen den 10
Augusti 1678. Att denna fred, i hvilken Sverige, som varit
Frankrikes bundsförvandt, visserligen tillförsäkrats om neutralitet från
Hollands sida, men dock icke sjelft fått vara med för att göra upp en
definitiv öfverenskommelse, kunde väcka ond blod i Stockholm är
ej oantagligt. Stockholmsfolket tvekade dock icke att infinna sig
på St. Paulsgatan för att ej blott se på grannlåten, utan också låta
Fig. 211. Budkafle för dalkarlamcs uppbrott till Stockholm 1743.
(I Historiska museum.)
det af Rumpfif utdelade vinet sig väl smaka och slåss om de
silfver-pengar som han lät kasta ut. Men då åtminstone »ett parti af
silfver-pengarne var utkastadt och vin utlupit, hafva några sig understått
uti hans logemente genom fönstren med stenar inkasta samt andra
excesser gjort». För den stora folkträngselns skull kunde
orostif-tarne icke fasttagas. Kämnersrätten lät visserligen »med all flit och
sorgfällighet inquirera och ransaka», men någon kunskap om dessa
»öfverdådiga personer» fick man icke. Först sex veckor efter
upploppet utfärdade magistraten sin »publikation» och utfäste en
»re-compens och föräring af 200 riksdaler» åt den som först röjde de
brottsliga och hotade att »exemplariter» straffa dem, som kände
till orostiftarne, men ej angåfve dem. De brottsliga tyckas likväl
icke hafva upptäckts.
På sjuttonhundratalet var Daldansen otvifvelaktigt den
allvarsammaste oordningen pä Stockholms gator, och det sorgliga minnet
deraf lefde länge i folkets hågkomst. Det var året 1743.
Svenskarne hade begärt att fa en konung. De hade nu »den gamle
tysken» Friedrich, hvilken, ehuru en stor fruntimmerskarl, dock icke
egde några lagliga barn, hvadan det ljufva hoppet att fä se hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
