Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hände också, att missdådare inför myndigheterna rafflade om
lif och död. Detta var åtminstone fallet med bonden Carl
Hindrichs-son Hjort och torparen Erik Jacobsson, hvilka 1774 på Vermdön hadc
slagit ihjäl tullbesökaren Viberg och derfor dömdes att med
tärnings-kast spela om lifvet, hvilket skedde i Stockholms läns landskansli den
21 November 1775, i närvaro af landshöfdingen, grefve Gyllenborg
och justitiekanslern Liljestråle. Först fingo de nio ögon hvardera,
men vid andra kastet, hvilket liksom det första verkstäldes med två
tärningar ur en träbägare, fick Hjort tio och Jacobsson sju, hvarför
den senare miste högra handen, halshöggs och steglades. Hjort
miste äran, fick 40 par spö och 8 års fästningsarbete på Sveaborg.*
En stortjuf, som i början af detta århundrade dref sitt handtverk
tidtals i Stockholm, var den öfver hela Sverige bekante Lasse-Maja,
hvars rätta namn var Lars Molin, född på 1780-talet i Nerikes
bergslag, der fadern var en aktad bergsman. I Stockholm stal han
vanligen på egen hand, men någon gång i sällskap, t. ex. med en
annan stortjuf hvars namn, Bajard, också gått till efterveriden. Han
var nästan alltid klädd till fruntimmer, och då han en gång häktades,
fördes han icke af en »korf», utan af en »palt-, hvilken fängslade
honom med en repstump om armen, men Lasse-Maja slog om kull
spalten« och sprang sin väg med repstumpen. Sedan släpades han
med kedja och kandklofvar omkring på Stockholms gator. Han
rymde dock åter och begaf sig ut på landet. När han dernäst kom
till Stockholm, vågade han icke visa sig utan slöja. Slutligen dömdes
han, 1813, af Sollentuna häradsrätt till 40 par spö, uppenbar
kyrkplikt och lifstids fästning å Carlsten vid Marstrand. Efter tio är
rymde han frän fästningen, men fasttogs och stannade sedan till 1838,
då han frigafs. År 1840 besökte han Stockholm och var då
föremål för mycken nyfikenhet. När han skulle låta påskrifva sitt pass,
gick han efter gammal vana till »Polisgränden», och dä man sade
honom att poliskammaren ej funnes der, yttrade han: »Tror ni inte,
att jag vet hvar polisen är?»
En bland Lasse-Majas förnämsta efterträdare inom
tjufhandte-ringen var J. F. Lilja, hvilken var född i Stockholm (1812), men
hvars rykte dock aldrig hann till samma höjd som företrädarens.
Dä allmänheten ej längre fick se tjufvar hängas, vardt tillfälle
till afrättningsskådespel något inskränkt, men fortfor att, så ofta det
infann sig, utgöra ett omtyckt folknöje, och vägen till Galgbacken
beträddes af tusentals personer, så snart någon lifdömd dit utfördes.
* Verser om denne tilldragelse äro, s&som pl sid. 126 nngifvcs, författade af
den »till synen olycklige» Lars Colling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
