Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15.
JÄTTARNE VILJA UNDERRÄTTA SIG OM TORS STYRKA.
Alltsedan Tor hade dräpt Vingner och Lora, gingo
bland jättarne rykten, att han var omätligt stark och af
obetvingligt mod. Det var för dem af vikt att få veta,
huru härmed förhöll sig, och om Tor kunde vara så
farlig för dem som det påstods.
Och så uppgjorde de med Loke att han skulle egga
Tor att göra ett besök hos eldjätten Fjalar, höfding för
Suttungs söner och mer än någon annan förfaren i
trollkonster.
Fjalar och hans stam bo icke i det egentliga
Jotunheim, det nordliga, utan söder ut i ett underjordiskt land
med djupa och skumma dalar.
Tor, väpnad med sin hammare och följd af Loke,
gaf sig på färd. Till en början var vägen den vanliga,
öfver Bifrost ned till dess södra broände, samt öfver
några underjordsfloder, som genomvadades. Därefter hade
man att klättra ned i Fjalars »djupdalar» och fortsätta
vandringen där. Den var icke af det upplifvande slaget:
ingenting vackert var att se, snarare mycket, som kunde
göra en kuslig till mods. Tor och Loke vandrade länge
genom halfmörker, därefter genom mörker, och slutligen,
när de blifvit rätt trötta, var det nästan som natt
omkring dem. Dock kunde man skymta nära föremål. En
skog syntes ligga tätt framför dem, och öfver den skönjde
de en människoliknande skepnad, alldeles ofantligt hög.
Skogen syntes som busksnår i jämförelse med honom. I
detsamma hördes brak och buller, som om en tung kropp
fallit öfver en mängd träd och buskar och brutit dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
