Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa vatikanska äldst. Hennes uppkomst förlägges till
XIII-XIV seklen.
Alla dessa handskrifter låta gruppera sig i tre familjer,
som hafva lika många äldre försvunna byzantinska codices,
genom flere eller färre mellanleder, till mödrar. Af dessa
tre försvunna codices hafva de två omfattat endast de åtta
första böckerna. Den tredje har måhända omfattat alla
böckerna, ehuru de handskrifter, som höra till denna
tredjes afkomlingar, allesammans sakna böckerna I, II,
IlI, V och VII. Men numreringen å de återstående synes
antyda, att de saknade ursprungligen funnits därstädes.
De tre försvunna moderhandskrifterna åter låta alla
hänföra sig till en enda ursprunglig samling, som enligt
den berömde sibyllinforskaren C. Alexandre antagligen
blifvit gjord i Justinianus’ dagar.
Men redan om denna samling, likasom om de
samtida handskrifterna af enskilda böcker, gäller det, att hon
efter det sjette århundradet synes hafva varit okänd för
det stora flertalet af byzantinska rikets egna lärde och
skriftställare.[1]
De upplagor, som i vårt eget århundrade utkommit
af Oracula Sibyllina, äro utgifna af fransmannen
Alexandre och tysken Friedlieb. Alexandre kunde, tack vare
Mais upptäckter, vara den förste, som inom samma
pärmar förenade samtliga de tolf böcker, som synas hafva
utgjort den ursprungliga sibyllinsamlingen. Detta skedde
i hans upplaga af 1841. På denna följde år 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
