Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Epifanius och de öfrige kyrkofäderna under fjärde
århundradet förtiga sibyllan och sibyllinerna helt och hållet.
Sedan dessa afdrag blifvit gjorda, återstår icke dess
mindre ett stort svängrum för sibyllistisk lättrogenhet. I
spetsen för denna gick den vördnadsvärde, men ytterligt
okritiske Justinus martyren, han, som på Tiberön i en
åt sabinguden Semo Sancus rest bildstod tyckte sig se
en ärevård åt Simon Sanctus (nya testamentets Simon
magus), och som på en vallfärd till Cumæ lät gossarne
därstädes förevisa sig hvad han trodde vara den
Kristusprofeterande sibyllans graf. 1 Justinus’ fotspår träda
Tatianus, Athenagoras, Theophilus, Clemens Alexandrinus
m. fl.; men redan i tredje århundradet, och innan ännu
de sibyllinska böckernas tillverkningsperiod alldeles
afslutats, yppa sig tecken inom de kristnas eget läger till en
aftagande tro på dessa alsters äkthet. Den kritik, som
hedningen Celsus i det sunda förnuftets namn, och det
löje, som hedningen Lucianus i det berättigade skämtets
hade riktat emot dem, synes, i trots af all apologetisk
motlitteratur, utöfvat en hälsosam verkan.
Sibyllinernas i österlandet allt mer sjunkande
anseende måste naturligt bidraga till en allt mer minskad
afskrifning och spridning af deras handskrifter inom just
de länder, där de uppkommit, hvilkas tungomål de talade,
och där de under mer än ett århundrade funnit troende
läsare och förkämpar. Mellan 4:de och 5:te århundradet
och det sjunde omtalas de endast af tre grekiske
författare, Palladius, Sozomenos och Procopius. I och med
det sjunde inträder en tystnad, som räcker genom icke
mindre än fyra sekler. Det enda beviset för att de
likväl under denna långa tid af tystnad icke voro alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
