Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Undrande skola vid tidernas slut otrogne som trogne
Skåda i höjden Gud och kring honom de heliges skaror.
För sin utbredning till västerlandet i latinsk
öfversättning hade måhända akrostiket att tacka den
ryktbarhet det vann genom kejsar Konstantin, som i det förut
omnämnda talet till nicænska kyrkomötets fäder uppläste
det som en äkta profetia ur forntidens mun om världens
frälsare. För att vederlägga hedningarnes mening, att
akrostiket vore en förfalskning, gjord af någon kristen,
tillade kejsaren den förvånande upplysning, att redan
Cicero hade känt det, öfversatt det och införlifvat det i
sina skrifter.
Efter Augustinus har akrostiket fortplantat sig i en
mängd till vår tid komna handskrifter, hörande till hvad
man kunde kalla den barbarisk-latinska sibyllelitteratur,
som uppstod under medeltiden inom det romersk-katolska
Europa.
På akrostikets skildring af yttersta domen syftar också
hymnen
Dies iræ, dies illa
Solvet sæclum in favilla
Teste David cum Sibylla.
För sin sålunda förhärligade sibylla åberopar Augu-
stinus äfven som vittnesbörd Virgilius i hans fjärde eklog:
Ultima cumæi venit jam carminis ætas,
och som en från sibyllan hämtad förutsägelse om Kristus
betraktar han eklogens verser:
Te duce, si qua manent sceleris vestigia nostri,
Irrita perpetua solvent formidine terras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
