Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibyllinerna och Völuspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bäfven I ej för Gud och frukten allas er höfding,
Honom, den högste, som all ting vet och ser och bevittnar,
Alltets skapare, alltets beskärmare, honom som nedgöt
Anden den ljufve i allt och till mänskornas ledare gjorde?
En är Gud, en enda är Gud, oändlig och evig!
(Inledn. v. 1 ff.)
I första boken inleder sibyllan sin sång med
följande ord:
Börjande från det första släktet af dödliga mänskor,
Skall min siande sång förkunna allt till det sista.
Hvad som fordom har skett, hvad som sker och hvad i en framtid
Genom de dödliges gudlöshet i världen skall tima.
Först befallde mig Gud att tillförlitligt förkunna,
Huru Hans värld vardt till. Men du, förvirrade mänska,
Lyssna med akt, att ej mina bud och läror försummas,
Lär af mig om den högste Gud, som skapade världen
Blott med ett Varde! – och allting vardt, etc.
(Orac. Sib. I, v. 1 ff.)
Andra boken börjar med en skildring af de
hemsökelser, som skola föregå messiasrikets ankomst,
hemsökelser, som enligt sibyllans förklaring hafva sin grund
i Guds vrede öfver människornas afgudadyrkan.
I tredje boken börjar sibyllan med orden:
Salige, himmelske Gud, högt ljungande, som på keruber
Tronar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
