Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrologien och Merlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom fantasiens eter, andra för att hufvudstupa
afkastas? På Pegasus red Bellerofon, när han dödade
Chimera, enligt hvad Horatius meddelat oss, och Manilius
låter oss ana den öfverjordiska fröjd ryttaren kände,
medan »han flög genom stjärnbilderna, tumlande sin häst
genom himmelens ängder, där springarens hofvar icke
efterlämnade ett spår». Äfven Perseus har ridit Pegasus.
Manilius har vidlyftigt skildrat, huru han kom och
befriade Andromeda. Såväl ryttaren och hästen som den
befriade skönheten glänsa som stjärnbilder på fästet.
Dock tilldrogo sig alla dessa ridfärder, Helles på
väduren, Europas på oxen, Venus och Cupidos på fiskarne,
Bellerofons och Perseus’ på Pegasus, innan vederbörande
ännu fått utmärkelsen att skina på fästet. Men skalderna
skildra äfven stjärneridter och stjärnbildbestigningar, som
inträffat efteråt och städse äga rum. Ovidius (Fasti II)
låter den stjärnströdde delfinen ännu och ständigt bära
på sin rygg lyrans stjärnbild tillika med hennes lesbiske
herre, den senare i osynlig måtto, lyran själf i synlig.
Öfversättarne af Aratus’ ofvan omtalade dikt låta sina
romerske läsare veta, att lejonet, som skakar dallrande
lågor ur sin man, fasthålles under store björnens fötter,
samt att ormkarlen » sätter sina fotsulor tungt på
skorpionen och med fötterna trycker på hans ögon och bröst».
Manilius förtäljer, att stjärnbilden kusken sätter sina
fötter på den knäböjde oxen.
Föreställningen, att en stjärnbild stiger på en annan
eller rider på en annan, är således långt ifrån att vara
någonting för sibyllinen V så egendomligt och för den
till medeltiden komna latinska litteraturen så främmande,
att man, för att förklara den föreställningens uppdykande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
