Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig med Gudsproblemet och att, då vi å en annan sida på
detta problem tillämpa våra verkliga vetenskapliga kunska-
per, dessa ingalunda syfta på att förneka, utan tvärtom
bekräfta det förnuftiga och visa i de lagar som styra verlden.
Upphöjelsen mot Gud genom det vetenskapliga studiet
af naturen håller oss på lika afstånd från tvänne
ytterligheter: från dem som förneka, och dem som tillstädja sig att
förtroligt bestämma den yttersta orsaken, liksom om de
blifvit insläppta i dess råd. Vi bekämpa med samma vapen
tvänne hvarandra motsatta makter: materialismen och den
religiösa illusionen. Vi anse det vara lika bedrägligt och
lika farligt att tro på en barn-gud som att förneka all
första orsak.
Förgäfves skall man invända emot oss, att vi icke kunna
försäkra ett väsens tillvaro som vi icke känna: låtom oss
sätta oss på vår vakt mot dylika antaganden. Nej, vi känna
icke Gud, men vi veta, att han finnes till. Vi känna icke
ljuset, men vi veta, att det strålar från himmelens höjd. Vi
känna icke lifvet, men vi veta, att det utvecklar sin glans
på verldens yta.
»Jag är mycket långt från att tro», sade Göthe till
Eckermann, »att jag har något noggrannt begrepp om det
Högsta Väsendet. Mina åsigter, dem jag sagt eller skrifvit,
sammanfattas alla häri: Gud är ofattlig och menniskan har
om honom endast en sväfvande aning, en gissningsartad
föreställning. För öfrigt äro både naturen och vi menniskor så
genomträngda af Gudomligheten, att den upprätthåller oss!
i den lefva vi, röras och hafva vår varelse: vi lida och
glädjas i enlighet med eviga lagar, gentemot hvilka vi spela en
på samma gång aktiv och passiv roll; det betyder föga, om
vi upptäcka dem eller icke. Barnet trakterar sig med
kakan, utan att bry sig om att veta, hvem som bakat henne
och sparfven hackar på körsbäret, utan att tänka på huru
det växt fram. Hvad veta väl vi om Guds-idéen, och hvad
betyder i sjelfva verket den inskränkta aning som vi ha om
det Högsta Väsendet? Äfven om jag skulle beteckna det
såsom turkarne med ett hundratal namn, skulle jag likväl
stå oändligt under sanningen, så oräkneliga äro Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
