Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - I. Redogörelse för problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som att vi ha en mera grundad och tydlig rätt att förklara
motsatsen och sålunda kullstörta deras beryktade byggnad
i dess grund.
Låtom oss derför sluta denna framställning af
problemet med att bestämma, det frågan sammanfattas i dessa
hufvudsakliga satser: Ar kraften underkastad materien, eller
är materien underkastad kraften?
Det är här frågan om att diskutera bådadera och att
välja; eller, för att tala tydligare, det gäller att iakttaga
naturen och bestämma sig efter iakttagelsen.
Men eftersom materiens hedervärda kämpar så bestämdt
hålla på den första punkten, börja vi med att ingifva
tvifvel om densamma och föreslå det motsatta påståendet.
I inledningen till denna bok nedskrifva vi således
frågan: Är kraften underkastad materien eller beherrskar
icke tvärtom kraften materien? detta dilemma bör lösas af
sjelfva fakta.
Verldens allmänna skådespel skall gifva oss ett första
bevis på kraftens välde och materialisternas villa. Från
materien höja vi oss till krafter som beherrska henne, från
krafterna till de lagar som styra dem, från dessa lagar till
deras hemlighetsfulle upphofsman. Harmonien uppfyller
verlden med sina accorder, och vissa små menskliga
varelsers öron vägra att lyssna dertill. Den himmelska
mekaniken spänner djerft i rymden stjernbanornas båge, och en
å dessa klot befintlig parasits öga ser ej storheten i dess
arkitektur. Ljuset, värmen, elektriciteten, osynliga broar
kastade från den ena sferen till den andra, låta genom
de oändliga rymderna rörelsen, verksamheten, lifvet,
glansens och skönhetens utstrålning cirkulera, och svaga
varelser, knappast fastnaglade vid ytan till en stackars sfer,
vilja heldre hacka tänderna af köld i skuggan, än tillstå
den himmelska utstrålningen. Ar det dårskap eller enfald?
är det högfärd eller okunnighet? hvad kan anledningen och
målet vara för en så sällsam förirring? När lifskraften
spritter, glad och befruktande, från den faderliga solen till
fjärilen, som födes och dör samma morgon, ifrån den
sekelgamla eken i våra skogar till vårens ångande viol;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
