Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - III. Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klockan hos den af herden hemförda hjorden, eller af
fåglarna i lunden, som återqvädde några sångstumpar. Det låg
i allt detta en sådan skönhet oaktadt skymningens flor; en
sådan vältalighet i trots af tystnaden, ett sådant lif oaktadt
den skenbara liflösheten; det låg deri en så gripande och
bjudande glans, att jag kände detta universela lif bana sig
väg in i mitt väsende, likt den luft jag inandas, och genom
alla porer tränga in i mig. Den sade mig, att träden lefva,
att växterna andas och att de drömma. Den sade mig,
att i luften och ljuset tillväxer och höjer sig denna natur,
som vi anse liflös, mot den obestämda fasen af tillvarons
första yttringar. Jag såg tydligt med kemistens ögon den
snabba och oafbrutna vexlingen af de atomer som utgöra
dessa kroppar, ifrån grässtrået ända till skyn; jag visste,
att en ofantlig och oblidkelig rörelse låter de enkla
molekulerna, vexelvis sammanställda i kropparnas kedja, hvirfla
kring i sitt omlopp. Men innanför denna rörelse märkte
jag den kraft som pådrifver densamma; på djupet af dessa
synbilder beundrade jag den bestämmande lagen för de
skapade tingen. Beherrskad af sjelfva makten i dessa lagar,
hvilka utkasta skönheten i rymden med samma lätthet som
såningsmannen kastar kornet öfver det bördiga fältet; djupt
inverkad af denna öfvergående förbindelse mellan min
tillvaro och naturens omedvetna lif, — kände jag, att min
beundran blifvit ett slags extas och att denna herrliga himmels
luftbilder återbrötos i min själ, liksom i den lugna stilla
insjöns spegel. Det är under dessa själsbetraktelsens
flyktiga och obeskrifliga ögonblick, som den estetiska
föreställningen om Gud visar sig för mig i det rikligaste ljus och
beherrskar mig med den största makt. Dessa uppenbarelser
kan jag hvarken uttrycka eller ens bestämma för mig sjelf,
då de äro förbi. Jag känner mig af nödvändigheten
befalld att skönja en orsak till denna skönhet, en orsak som
jag ej kan nämna, men hvilken synes för mig med sjelfva
skönhetens, godhetens, ömhetens och kärlekens egenskaper,
och likväl äfven med maktens, storhetens, herraväldets. Och
det är ej mera genom förståndet som Gud intränger i min
själ, det är genom hjertat. Skall jag tillstå, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
