- Project Runeberg -  Gud i naturen /
90

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ifrån år och tillochmed kan förändras till en motsatt
svaghet eller bräcklighet. Gubbarnes ben ha förlorat en del af
sin elasticitet, derför att de äro mindre rika på vatten, an
de medelåldriga männens. (Fremy.)

»Så snart som kroppens nybildning ej längre
uppväger upplösningen af de assimilerade delarna, följer
organväfnadernas tilltagande svaghet oundvikligen. Underkäken
minskas i volym, hvilket angifves af den spetsiga hakan
hos de gamla. Fettet under huden lider betydlig förlust;
då denna blifvit alltför stor, skrynklas också huden på
pannan och händerna. De förtunnade musklerna sakna förmåga
att draga sig tillsammans; de kunna ej längre åter räta
upp ryggraden och låta hufvudet falla framåt. Också
beundra vi såsom någonting sällsynt de kraftfulla gubbarnes
säkra och raka gång. Talorganerna bli torrare, de förlora
sin böjlighet och sin elasticitet. Rösten blir sträf och dof
eller skarp och gnällande. Då man utgår från sitt
femtionde år, minskas äfven hjernans vigt. (Peacock.)

»Allt bör hos gubben bidraga till att öka bristen på
proportion mellan näringssafternas förvandling i blod och
desassimileringen. Med materien minskas kraften. Slutet
rycker så sakta närmare. Döden är en utmattning, som
följer af den materiela utarmningen [1]

Vi gå tillsvidare in på alla dessa omständigheter, och
för att ej förringa det framförda påståendet, återgifva vi


[1] Så uttrycker sig Moleschott: icke ett ord smyckar det tomma i
denna beskrifning. Vi bedja honom om tillåtelse att få jemföra
dermed den sista frasen i ett motsvarande kapitel hos en annan tysk
fysiolog, Schleiden, och spörja, åt hvilkendera sidan själens
förhoppningar kanna sig dragna. »Vår uppfattning af lifvet och döden»,
säger denne, »blir helt annan i ålderdomen och alldeles motsatt den
som vi hyste i vår ungdom. Elementerna hopa sig mer och mer i
kroppen; de mjuka och böjliga organerna bli stela, förbenas och
vägra att göra sin tjenst; stoftet drager kroppen mer och mer mot
stoftet, tills slutligen själen, trött vid detta tvång, plundras på sitt
för henne alltför tunga omhölje. Hon öfverlemnar kroppen, född af
stoftet, åt den långsamma förbränning som vi kalla förruttnelse.
Själen ensam lemnar, odödlig och oförgänglig, de materiela lagarnas
slafveri och svingar sig mot den andliga frihetens styresman.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free