- Project Runeberg -  Gud i naturen /
126

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - II. Väsendenas ursprung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom sammankedjningen af de rörelser hvilka, till en
början utvecklade i ett ämne utan förnuft, sluta med att
återalstras på artificiel väg, men icke spontant och blindt.

Atomernas rörelser ega utan tvifvel rum på måfå och
utan förnuftets ledning; och det har likväl alltifrån
verldens ursprung händt, att djur existerade, hvilka på visst
sätt voro prototyper för ett helt slägte. Då dessa djur en
gång bildats af atomerna, som rörde sig hit och dit,
närmade sig hvarandra, aflägsnade sig ifrån hvarandra, förenades,
utestängde hvarandra, kommo somliga att lämpa sig efter och
förena sig med prototyp-djurets atomer: det var atomer af
samma natur som detta senares; de andra deremot stöttes
tillbaka; dessa voro sådana, som ej liknade i något
afseende de atomer hvilka utgjorde djuret. Allt är således
förklaradt, dock med undantag af huru prototyp-djuren
frambragtes i verldens begynnelse. Detta är något, som
Epikuros icke förklarar, eller han gör det åtminstone icke
af särskilda skäl.

Det är under denna filosofis auspicier, som herrar
materialister i nittonde seklet våga ställa sig. [1] På grund af
Lucretii fängslande språk och Epikuros’ på samma gång
makliga och stoiska lärosats, har detta lätta skapelsesätt
alltid räknat ett stort antal anhängare. Men oaktadt
skenet är den likväl ingenting mindre än vetenskaplig.
Betrakta en morgon en svärm flygkräk, som höjer sig upp ur
en sönderspringande lerjordsblåsa! Baron von Münchhausen
lägger sin hand på en jordtorfva midtpå ett upparbetadt





[1] Se isynnerhet Lucretii »Den fria tanken» och hans poem de
Natura rerum, i hvilket solen låter våra förfäder rusa fram ur den
närande gyttjan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free