Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - II. Väsendenas ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturforskare hafva tvistat om till hvilket rike de borde
räknas, och, såsom professor Cl. Gray anmärkt, »lafkornen och
andra återalstrande kroppar bland de lägsta algerna kunna
skryta öfver att först hafva de egenskaper som utmärka
djurväsendet, och senare en tvätydig växttillvaro». Sålunda
tyckes det, då man utgår från principen om det naturliga
valet, med skiljaktig utstrålning af de utmärkande
egenskaperna, icke vara otroligt att djuren och växterna bildats
af någon lägre förmedlingsform. Om vi antaga denna
utgångspunkt, måste vi äfven antaga att alla de organiska
varelser, som någonsin lefvat, kunna härstamma från en
enda och ursprunglig form. Men denna slutledning är
förnämligast grundad på analogien, och det är af föga vigt
om den godkännes eller icke. Annorlunda är det med
hvarje stor klass, såsom ryggrads-, leddjuren etc; ty här
finner författaren i lagarna om homologien och
embryologien alldeles särskilda bevis för, att alla härstamma från
en enda fader och moder (parent).
Sådan är Darwins teori, framställd af honom sjelf.
Om slutligen vår berättigade nygirighet vågar sig på
att tillämpa densamma på vårt eget slägte, finner den med
en med ledsnad blandad förvåning, att vi kanske härstamma
från en försvunnen aptyp. Visserligen finner sig känslan
af vår värdighet kränkt genom denna enda möjlighet; men
tyckes det icke, då vi utan någon förut fattad mening
iakttaga naturen, att vi utgöra ett undantag från den allmänna
lagen? Många utaf oss föredraga att heldre härstamma från
en vanslägtad Adam än en fullständig apa. Men naturen
har ej frågat oss till råds.
För vår egen del ha vi aldrig tillbragt några timmar
med studiet af embryologien, utan att starkt gripas af dess
dolda uppenbarelser. Vi ha aldrig kunnat jemföra embryon
af olika faser, utan att i dem se ett rudimentärt spår af
de motsvarande faser som vår mensklighet måst passera i
forna tider. De högre ryggradsdjuren antaga efter hand,
likasom i sjelfva deras utkast-tillstånd, de egenskaper som
förnämligast utmärka de fyra stora utgreningsklasserna, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
