Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dipotasshydorylhydroxaminens rörelse i eder pann-lob, och om
det inträffade att ni, i följd af denna rörelse, toge eder
knif för att rispa mig, skulle det vara dumt af mig att
finna mig förargad häröfver. Men, för att afsluta denna
diskussion, ty jag känner mig ha behof af att aflägsna mig,
tror ni icke med Spinoza, att vår föregifna frihet endast är
ett sken, och att »om vi än ha medvetande om våra
handlingar, vi likväl icke ha medvetande om orsaken till våra
handlingar»? Antager ni icke med Hume, att »menniskan
har medvetande, ej om principen för sina handlingar, utan
endast om sjelfva sina handlingar, för så vidt de äro rena
fenomener»? All rörelse i hjernan kommer utifrån genom
sinnena och retningen i hjernan, tanken, är ett materielt
fenomen likasom sjelfva rörelsen. »Viljan är det
nödvändiga uttrycket för ett tillstånd i hjernan, som föranledts af
yttre inflytanden. Det finnes ej någon fri vilja; det finnes
ingen viljohandling som är oberoende af summan af de
inflytanden, hvilka i hvarje ögonblick bestämma menniskan
och uppdraga gränser, äfven omkring de mäktigaste, hvilka
de icke kunna öfverskrida.»
Så skulle Holbachs lärjungar tala, och så tala de i
sjelfva verket äfven. Holbach säger[1]: »Friheten är ingenting
annat än den nödvändighet som vi innesluta inom oss
sjelfva. Det finnes ingen skilnad mellan en man, som man
kastar ut genom fönstret och en man som kastar sig sjelf
ut, om icke den att den impuls, som verkar på den förre,
kommer utifrån, och att den impuls, som bestämmer den
senares fall, kommer inifrån hans egen apparat.» Det
finnes peremptoriska fall, då vi tro oss kunna bevisa den fria
viljan, t. ex. i en menniskas handling, som, gripen af en
ofantlig törst, för glaset till sina läppar, men stannar när
man underrättar henne om att vattnet är förgiftadt. Vi
ha, vill det synas, orätt i att tro, att denna person
frivilligt håller tillbaka. »Viljan eller snarare hjernan befinner
sig då i samma belägenhet som en kula, hvilken, fastän
hon fått en stöt som slungar henne i rak linia, likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
