Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - I. Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmelska verldarna. Jordatomen hvirflar med snabbhet
omkring solen, likasom den lydaktiga slungan kring jätten;
tusendetals revolutioner försiggå samtidigt i det oändliga,
på alla upptänkliga håll och långt, långt ifrån denna atom.
När derför menniskan påstår, att himlarnas mäktiga
ofantlighet utvecklades för dess ändamål i de öde tomrummen,
när hon talar om verldens början och slut såsom syftande
på hennes person, så befinner hon sig i samma ställning
som en myra, den der skulle påstå, att landskapet i
närheten af hennes stack uppstått, för att för henne förete
behagfulla utsigter, och träden blomma för att smeka hennes
blick, att det af solen belysta hvita huset der nere diställts,
för att tjena henne till märke; med ett ord, att egaren af
detta landskap endast haft henne — den kloka myran —
i tankarna, då han anordnade sin boning, sina trädgårdar,
sina parker, sina fält och skogar endast för hennes
skull.
Om vi å andra sidan inskränka oss till Jorden, är
föreställningen om ett mål i skapelsen här mera särskild och
inskränkt, och det skall ej vara orimligt af menniskan att
påstå, att Jorden byggts och organiserats, för att vara
lifvets och intelligensens säte. Man kan tillochmed bifoga,
att menniskan är i jordplanen synbarligen den främsta bland
de skapade varelserna. Hon ensam har fått andens gåfva.
Om hon försvunne från Jorden, vill det synas som att detta
klot skulle förblifva utan mål i universum, såframt icke ett
annat med ande begåfvadt slägte ånyo toge detsamma i
besittning, hvilket alltjemt för tillbaka till den tron att
denna verlden skapats, för att bli bebodd. Vi hafva i ett
föregående verk just bevisat, att verldarna byggts, för att
bebos af förnuftet. Men allt under det menniskan betrak,
tar sig såsom den sistfödda bland de jordiska
varelserna hvilkas successiva framträdande följt framåtskridandets
allmänna lag, och såsom den fullkomligaste ibland dem, allt
under det hon anser sig för den slutliga — eller
åtminstone närvarande — medelpunkten för det jordiska lifvets
rörelse och utveckling, bör hon icke låna sina inskränkta
ideer åt Gud och antaga, att hennes små husliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
