Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egyptierna hvilka gåfvo sina gudomligheter samma form,
som deras egen.
»Det linnes en enda Gud, som står öfver gudarne och
menniskorna, och hvilken ej liknar de dödliga, hvarken
till gestalten eller anden.» Clemens af Alexandria, som åt
oss bevarat denna sats, karakteriserar den mycket riktigt, i
det han säger, att Xenofanes deri lärer Guds enhet och
andlighet. Hvar skulle man hos en jonisk filosof, före
Anaxagoras, finna en sådan tanke som denna: »Utan att
känna trötthet, styrer han allt genom sin vishets makt.»
Aristoteles, Simplicius och Teofrastes hafva åt oss
bevarat den bevisning genom hvilken Xenophanes
ådagalade, att Gud ej haft någon början och icke kunnat födas.
Det är omöjligt, säger Victor Cousin, [1] att icke röna ett
djupt och nästan högtidligt intryck inför denna bevisning,
när man säger till sig sjelf, att detta kanske är första
gången, som den menskliga anden, i Grekland åtminstone,
sökt göra sig reda för sin tro och omändra sina
trosåsigter till teorier. Det är naturligt, tillägger den eklektiska
filosofen, att man, då man eger känsla af lifvet och denna
så vexlande och stora tillvarelse, af hvilken vi utgöra en
del, då man betänker vidden af denna synliga verld och
på samma gång den harmoni som råder i densamma,
samt den skönhet som återglänser deri från alla håll, —
att man, sade vi, stannar, der sinnena och inbillningen
stanna, att man antager, att de varelser, af hvilka verlden
består, äro de enda som finnas till, att detta stora alltet,
som är så harmoniskt och enigt, utgör det verkliga
föremålet för och den sista tillämpningen af Gudsbegreppet,
att med ett ord detta allt är Gud. Uttryck detta resultat
på grekiska språket, och vi ha panteismen. Panteismen är
uppfattningen af alltet såsom en enda Gud. När man å
en annan sida upptäcker, att den skenbara enheten i
verldsalltet endast är en harmoni som tillstädjer en obegränsad
föränderlighet, hvilken mycket liknar ett krig och en
konstituerad revolution, så är det icke mindre naturligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
