Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oceanens majestät - Den meteoriska nederbörden i dess förhållanden till den organiska naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huru innerligt är icke hafvets och dess invånares
förhållande till dessa aflägsna himlakroppar, och huru tydligt se vi
icke att hafvet och himlakropparne hafva sitt ursprung från
samma ledande tanke!
—
SJETTE KAPITLET.
Den meteoriska nederbörden i dess förhållanden till den
organiska naturen.
Flodernas alltid fyllda urnor. — Storartad vexelverkan mellan oceanen och
lufthafvet. — Vindens med vattendunster belastade vingar. — Fördelningen af
deras tribut. — Vattnens vandringar under jordytan. — Flodernas stämma.
— Daggen. — Historien om dess uppkomst. — Molnbildningen och regnet.
— Harmoni emellan de tropiska regnqvantiteterna och växternas
bladbyggnad. — Snö- och isbildningens vigt för växt- och djurlifvet. — Det
skyddande snötäcket. — En liten trädgård på Nowaja Semlja. — Lavinerna. —
Deras gynnsamma inflytande på högalpernas vegetation. — Välgörande
följder af isens större lätthet. — Gletschernas framskridande. — Orkanen.
—
Melodiskt brusar Neckar förbi mig: det är som om vinden
susade genom trädkronorna i en lund, som om skogen på den
motsatta strandens berg ville förtälja mig en saga från
forntiden.
Olika är väl den sköna flodens stämma, allt eftersom
årstiderna vexla: vildt brusande när om våren bergets snö
smälter och de svällda, uppgrumlade vågorna pilsnabbt ila förbi
under bryggornas hvalfbågar; ljuft sorlande när om sommaren
efter lång torka dess rena, ljusgröna vatten långsamt vandrar
bort, liksom det blott ogerna skiljde sig ifrån den tjusande
dalen; men aldrig tiger floden och dess källors urnor blifva
aldrig tomma, fastän de redan flutit under årtusenden.
Så brusa otaliga floder och bäckar genom otaliga dalar i
alla verldsdelar, och liksom skogarne på höjderna och
gräsmattorna på slätterna blifva de alla försedda med nödigt vatten.
Detta flodernas eviga brus, som blott undantagsvis växer
till ett förderfligt öfvermätt eller periodiskt utsinar, detta våra
höjders och ängars gröna smycke, som fröjdade vår barndom
och icke skall blifva vår ålderdom otroget, tyder på stora eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
