Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den meteoriska nederbörden i dess förhållanden till den organiska naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regndropparne bildade, icke för att förstöra växterna, utan för att
öfvergjuta dem med en välgörande fuktighet.
Af regnets bildningssätt kan man lätt förstå, hvarföre de
tyngsta regndropparne nedfalla om sommaren och hvarföre de
uti den tropiska zonen ofta uppnå en sådan storlek och
hastighet att de på den nakna huden uppväcka en smärtsam känsla.
Men uti eqvatorialtrakterna, der regnet under bestämda
årstider icke blott nedstörtar med större våldsamhet, utan
äfven i vida större mängd än uti de tempererade zonerna — är
äfven växternas byggnad lämpad efter dessa egendomliga
meteorologiska förhållanden. Slägten med tjocka, kompakta blad
af läderartad konsistens, som ej ens kunna lida någon skada
genom det starkaste regn, utgöra det öfvervägande antalet, och
de finbladiga växterna utveckla sig merändels blott under
skyddet af de skuggrika skogarne. Gräsarterna och kulturväxterna
äro af en mera robust byggnad, ty maisen och sockerröret
hafva en större motståndskraft än våra sädesarter. De flesta
frukterna blifva antingen mogna först efter regntiden eller
utveckla sig under en skyddande bladbaldakin.
Af en alldeles oberäknelig vigt för växt- och djurlifvet i
jordens kallare trakter är vattnets egenskap att redan vid den
jemförelsevis icke särdeles låga temperaturen af 0° R. antaga
en fast form och antingen nedfalla såsom snö ur de öfre
luftlagren eller öfverdraga bäckarne och floderna med ett istäcke.
Uti den höga norden blifver växtverlden på ett
beundransvärdt sätt skyddad mot den bistra vinterköldens tillintetgörande
andedrägt genom den obetydliga värmeledningsförmågan hos
det tjocka snötäcke, hvarunder den hela månader ligger
begrafven. Under 78°50’ nordlig bredd fann Kane vid en
lufttemperatur af —27° R., att en två fot djupt i snön nedgräfd
termometer redan stigit till —17°. Vid ett djup af 4 fot stod
den på —13°3’ och af 8 fot till och med på —2°6’, alltså nu
blott ett par grader under fryspunkten.
Den först fallande snön är mera porös, storflockig och
icke så tät, sedan följer vinterns fina, fasta snöstoft och
deröfver lägrar sig vårens sednare fuktiga nederbörd. Sålunda
hvila växterna hela vintern om uti ett varmt, icke
värmeledande, luftfyldt rum, obekymrade om att derutanför
herrskar en köld, vid hvilken qvicksilfret förvandlas till en fast
kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
