Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den meteoriska nederbörden i dess förhållanden till den organiska naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
botten redan straxt vid början af den kalla årstiden förvandla
sig till en fast massa, hvilken hastigt tillväxte och måhända
redan efter några dagar fullkomligt sloge den mäktigaste ström
i fjettrar.
Men nu öfverdrager sig först ytan med ett tunnt
kristalliniskt lager, som till följd af sin dåliga värmeledningsförmåga
blott så småningom förtjockar sig nedåt, och isynnerhet om
det äfven är öfverdraget med ett djupt snötäcke, blott
långsamt tillväxer med vinterns framskridande herravälde. Sålunda
frysa äfven i höga norden de stora strömmarne blott sällan
ända till bottnen, till stor lycka för de deruti lefvande fiskarne,
som alltid erhålla tillräcklig tid att för sin vintersömn gömma
sig uti den djupa gyttjan, hvilket säkert skulle blifva dem
mycket besvärligare, om den första isen bildade sig på bottnen.
Huru långsamt skulle då icke strömmarne upptina, huru
länge skulle det ej dröja, innan solen hunne fullkomligt befria
dem från deras bojor, och huru skulle fisklifvet, af hvilket så
många nordiska folkslags tillvaro är beroende, under sådana
omständigheter kunna utveckla sig i dess floder.
Men det på ytan genom den första smältningen bildade
vattnet nedsjunker på kort tid under det lätta istäcket,
upplyfter det med segerrik kraft, sönderbryter det i tusende
fragmenter och vältrar det med triumferande strömvågor mot
hafvet. Nu utvecklar sig hastigt det mångfaldigaste djur- och
växtlif i det befriade vattnet. Millioners millioner maskar,
snäckor, insekter och reptilier uppvakna till glad njutning af
lifvet, och till och med från det aflägsna hafvet komma legioner
fiskar simmande, för att anförtro sina ägg åt den varmare
floden, der den unga affödan sedan finner ett rikligt öfverflöd af
föda, lifligt utvecklar sig och stärker sig för resan till oceanen
på hösten.
Detta allt skulle ej vara möjligt, detta månggestaltade,
muntert rörliga lif skulle ej kunna existera, om den fasta isen
ej vore lättare än det flytande vattnet.
Vidare skulle då äfven under de högre breddgraderna
hafsbottnen snart öfverdraga sig med en fast skorpa, så snart
solen sjönke djupare vid horisonten, för att snart för lång tid
försvinna. Nya vattenlager skulle oupphörligt förtäta sig och
falla ut och slutligen hela polaroceanen förvandla sig till en
fast ismassa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
