Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas cellbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uti denna lifliga vexling af upptagande, ombildning och
afskiljande af ämnen består egentligen cellens hela lif —
liksom äfven växtens, ty huru stor och utbildad denna sednare
än må vara, utgör den dock alltid blott ett aggregat af celler,
som äro förenade till bestämd gestalt.
Under den fortskridande tillväxten antager den
ursprungligen runda cellen de mest olika former, utsträcker sig på
längden, förgrenar sig, blifver genom sina grannar afplattad
eller sammantryckt till en mångsidig gestalt.
Vid alla dessa förändringar kan cellväggen bibehålla sin
ursprungliga tjocklek, men ganska ofta inträder med
tilltagande ålder en i lager ordnad förtjockning af densamma,
hvarmed vanligen ett successivt försvinnande af saftinnehållet är
förbundet och hvarpå väsendtligen många växtdelars
hårdnande och träartade beskaffenhet bero.
Aflagringen af dessa förtjockningslager försiggår enligt
regeln olikformigt, nemligen så att det nya lagret aldrig bildar
en jemntjock, öfverallt sammanhängande hinna, utan visar sig
på de mångfaldigaste sätt afbruten. Än är den punkterad
eller genomborrad med små hål, än försedd med längre
sprickor, än ser den ut som ett nätverk, än är den helt och hållet
sönderskuren i ett spiralformigt upprulladt band, än
uppträder den blott under formen af enskilda ringar.
Af alla dessa modifikationer uti den ursprungligen runda
cellens förtjockning och tillväxt bero de väfnadens otaliga
olikheter, som vi beundra inom växtriket och som blott synas oss
ännu mera värda vår förvåning, när vi återföra deras
uppkomst till denna enkla grundform.
Cellerna föröka sig, i det de dela sig genom en
tvärtigenom deras inre löpande skiljevägg, hvarefter hvarje hälft
förlänger och åter delar sig, eller också bilda sig i deras inre
nya dotterceller, hvarigenom modercellen vanligen så småningom
blifver upplöst.
Sålunda består växternas tillväxt i dess väsendtliga
grundlag uti en fortfarande fortplantning af celler, hvilkas antal på
detta sätt förökar sig ända till det otroliga, alldenstund efter
en ungefärlig uppskattning öfver 100 millioner enskilda celler
innehållas uti ett kubiktum parenchymatös cellväf.
Be enklaste växterna — conferver, alger, lafvar och
svampar — bestå blott af celler eller cellväf på olika sätt förenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
