Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas rotlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till gren, tills de slutligen öfver skogsjättarnes kronor utveckla
sina underbara blommor i det fria solljuset. Sega och böjliga,
rör- och fingertjocka, understundom grofva som en arm eller
en menniska, nedhänga de öfverallt fritt från grenarne som
trådar, snören och tåg, slingra sig i många krökningar utefter
marken, fläta sig omkring nya stammar, utspänna sig snedt
från träd till träd och bilda slutligen ett så konstigt
hopflätadt virrvarr, att det alldeles icke är möjligt att upptäcka
stammen till den han, som man högt upp i luften ser glöda i
purpurglänsande skönhet. Blifver en skogsjätte träffad af blixten,
skulle han vilja störta tillsamman af ålderdomssvaghet eller
hafva hans rötter blifvit undergräfda af den svällande floden,
så hindra lianernas mäktiga tågverk hans fall och hålla honom
upprätt på det ställe, hvarest han måhända för tusende år
sedan först uppspirade ur jorden. På de höga, underminerade
stränderna af Barima, en flod i Guiana, beundrade Schomburgk
flera gånger en sådan vild landskapsbild, der det gigantiska
moraträdet, skogarnes höfding, bredvid hvilken våra väldigaste
ekar blott se ut som dvergar, lutade sig öfver flodens spegel
liksom blott hållet deröfver och hvarje ögonblick lät befara
sitt förkrossande fall. Ofta drager den sjunkande jätten en
hel mängd af sina stöd med sig i förderfvet; men ofta
uppstiga nya stammar ur hans graf och öfverskjuta snart alla
skogens lägre träd, om nemligen hans rötter ej blifvit fullkomligt
skiljda från marken.
Hos många växter, hvilkas ursprungliga rötter ej tyckas
gifva något tillräckligt stöd, utspringa på ett sannerligen
öfverraskande sätt nya rötter från stammen eller den undre
sidan af grenarne och tjena till att säkrare fästa växten. Vid
betraktandet af detta naturunder kunde man nästan känna sig
böjd att hylla de gamle hellenernas tro, att en dryad skänkte
lif åt trädet och uppfordrade det till att på det
ändamålsenligaste sätt sörja för sin uppehållelse.
En sådan rotbildning förekommer bland annat hos
mangroverna eller rhizophorerna, dessa märkvärdiga växter, som
fått sig den tropiska zonens gyttjiga stränder, isynnerhet vid
flodernas mynningar, anvisade till växtorter. Knappt har
stammen nått en höjd af två eller tre fot, innan den redan får
några grenar, från hvilkas undre sida luftrötter framskjuta,
som så småningom tillväxa, slutligen uppnå marken och sänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
