Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas rotlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda är den ödsliga vintern den nordiska sommarens
verksamme förberedare.
Huru sorgligt skulle det ej i allmänhet stå till med
åkerbruket, om den tunga leran eller de lerblandade jordarterna,
som nästan öfverallt bilda en betydlig del af åkerjorden och,
som bekant är, blott med svårighet låta vattnet tränga
igenom, i värme utvidgade sig eller intogo ett större rum liksom
metallerna. Då skulle de vattnande regnskurarne ej förmå
genom jordens öfverallt slutna mellanrum bana sig en väg till
rötterna just vid den tid, då dessa äro som mest törstiga, utan
måste samla sig till vattenpussar på ytan eller hastigt rinna
bort till en lägre niveau. Men under inflytandet af värmen
drager sig den uttorkade lerjorden öfverallt tillsamman, så att
talrika sprickor och remnor genomfara dess yta och för den
nästkommande regnskuren underlätta tillträdet till djupet. De
uppsluka vattnet i stor mängd och leda det på kortare tid till
de försmäktande sugrötterna. Sålunda motsvara äfven lerans
fysiska egenskaper landtmannens behof.
Den ena växtens rot beröfvar jorden andra mineraliska
ämnen, än roten på en annan. Så behöfva gräsen och alltså
även samtliga våra sädesarter företrädesvis kiseljorden för sin
trefnad, växterna med öfvervägande fröutveckling fosforsyran,
klöfvern och våra skidfrukter kalken, potaterna och rofvorna
kalit och vinrankan natronet, hvilket allt man kan finna genom
kemisk analys af deras askas beståndsdelar.
Ville man oupphörligt på samma åker odla växter af
samma klass, så skulle jorden ganska snart blifva fullkomligt
beröfvad åtskilliga af sina oorganiska beståndsdelar, men genom
lämplig omvexling af kisel-, kali- eller kalkväxter vinner hon
tid att genom upplösning af sitt mineraliska grundlag samla
nya qvantiteter af de henne beröfvade ämnena, så att efter
förloppet af ett bestämdt antal år samma växter åter kunna
med fördel odlas. Upptogo alla kulturväxter samma
mineraliska ämnen lika begärligt uti sig, så måste fälten, som nu år
in och år ut lemna rikliga skördar, ofta ligga i träde, tills den
långsamt förvittrande stenen åter hunnit meddela dem det
nödvändiga, och deras frukter skulle ej på långt när kunna lemna
lifsuppehälle åt en så tät befolkning. Man ser alltså hvilken
stor fördel det är för menniskoslägtet, att de af detsamma
odlade växterna hafva olika behof, och huru de civiliserade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
