Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock, huru än växternas stam eller stängel må vara
beskaffad, träartad eller örtlik, tät eller rörformig, hög eller låg,
upprätt eller krypande, i huru mångfaldiga former den än
uppträder, uppfyller den öfverallt på det fullkomligaste sätt sitt
ändamål att uppbära bladen och blommorna och öfverallt är
dess textur lämpad efter behofvet.
Betrakta vi trädstammens inre byggnad, så finna vi den
på det mest beundransvärda sätt beräknad på att gifva honom
den största motståndskraft mot vindarnes våldsamhet. Fasthet
förläna honom isynnerhet de långa, trädartade, i båda ändarne
spetsigt utdragna och derför spolformiga vedcellerna, som på
det innerligaste äro förenade med hvarandra och omvexlande
kilformigt gripa in uti hvarandra med sina tillspetsade ändar.
Det är lätt att inse, huru betydligt stammen måste vinna i
kraft genom en sådan anordning!
Med hvarje år sätta våra skogsträd nya ringar, så att med
stammens växande höjd dess tjocklek och följaktligen äfven
dess motståndskraft, såsom behofvet kräfver, beständigt
tilltager. Helt annat är deremot förhållandet med tropikverldens
palmer, som alltid sträfva uppåt och lyfta den i deras topp
utvecklade bladkronan allt högre och högre i luften, under det
deras omfång med den tilltagande åldern knappast förökas.
Trots sin smärta stam och sin ofta väldiga höjd, som blott
öfverträffas af några få andra träd, motstå dock palmerna
stormarnes raseri lika segerrikt som våra på mäktiga pelare sig
stödjande granar eller de dicotyledoniska kolosserna i deras
hemland. Blott en lika böjlig som fast stam kunde med ett
jemförelsevis så ringa omfång bevara en så vid bladkrona i
betydande höjd från att kullstörtas, och båda dessa
egenskaper meddelas honom genom öfvervägandet af bastceller, som
hafva en ännu större längd än vedcellerna och under betydlig
seghet förblifva mjuka och böjliga, under det vedcellerna hårdna
genom den i deras väggar förmedelst aflagring inträdande
förtjockningen.
Mot stammens periferi äro de hvarandra vinkelformigt
skärande eller genomkorsande bastcellerna tätare
sammanträngda, så att här den fastaste och hårdaste vedsubstansen
finnes, under det hos våra skogsträd tvärtom den tätaste
veden befinner sig i det inre af stammen och den yngre, mindre
fasta i dess omkrets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
