Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blötdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästade för alltid, men några arter, såsom bland andra det
ätbara strandskalet, kunna efter eget behag lossa trådarne från
körtlarne, ur hvilka de utstråla, och sedan välja något annat
ställe att ånyo fästa sig på.
Hos ostrorna och spondylerna har till och med förmågan
att spinna ett byssus gått förlorad, så att dessa för vandringar
obenägna djur äro nödsakade att fästa sig med det undre
skalet genom en enkel fastkittning och derföre äfven vid sin
tillväxt till formen rätta sig efter de främmande kroppar, på
hvilka de äro sittande.
Pholaderna eller borrmusslorna, som blott hafva ett
mycket tunnt, bräckligt hus, gräfva sig till sitt skydd hålor i den
hårda kalkklippan eller också i trä och hård lera. Foten,
som här hvarken kan begagnas till ställflyttningsorgan eller
spinnande af ett byssus, användes i detta fall för ett annat,
icke mindre nyttigt ändamål.
Förr trodde man att djuret borrar sig in genom filning
och skafning med sina skal eller förmedelst ett kemiskt
upplösningsmedel, men nyare undersökningar hafva likväl visat att
foten dervid är det hufvudsakligaste verktyget. Den är
nemligen icke blott betydligt muskulös, utan äfven besatt med ett
skroflig! lager af spetsiga kiselkristaller, så att den eger
polér- eller glaspapperets egenskap. Kristallerna bortfalla fortfarande
och ersättas beständigt genom nya, så att djuren på sådant
sätt lätt kunna gräfva sina hål. Sålunda se vi samma organ
inom samma djurklass lämpa sig efter de mest olika
omständigheter, krypa eller springa, spinna eller fila — och under
alla modifikationer öfverallt på det ändamålsenligaste sätt
uppfylla sin bestämmelse!
Då många bladgälade musslor nedgräfva sig i gyttjan, kan
man väl hafva anledning att fråga huru deras fina gälblad,
hvilka de äfven hafva att tacka för sitt namn, blifva skyddade
emot den qväfvande sanden? Här finna vi manteln till
största delen hopvuxen till en säckformig hylsa, som framåt och
nedåt har en aflång öppning för foten att träda igenom, men
bakåt förlänger sig till tvänne understundom förenade rör, som
kunna dragas tillbaka medelst muskler och genom hvilka ett
beständigt kretslopp af vatten åstadkommes uti det af manteln
omslutna hålrummet. Sålunda kan musslan ligga djupt
nedgräfd i sanden eller gyttjan, om blott mynningarne på hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
