Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Crustaceerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derföre kunna krabborna, hvilka vi måste anse såsom de
fullkomligaste eller högst utvecklade crustaceer, äfven vida
längre lefva utan vatten än de långstjertade arterna, ja det
linnes till och med landkrabbor, som qväfvas, om man en längre
stund neddoppar dem i vatten, emedan deras respiration är
så liflig, att deras luftbehof ej tillfredsställes af den lilla mängd
syre, som är upplöst i vattnet. Men på det att deras
respirationsorganer icke må sakna nödvändig fuktighet, finna vi vid
gälhålornas inre väggar särkilda, cellartade, håliga rum
utvecklade, hvilka bilda en fullkomligt svampartad massa. Dertill
kommer ytterligare att gälarnes särskilda blad äro skiljda från
hvarandra genom åtskilliga hårda utsprång, som i händelse af
fullkomlig vattenbrist förhindra en sammanklibbning af gälarne
och ett derigenom annars nödvändigt förorsakadt hämmande
af cirkulationen.
Då krabborna, som bekant är, röra sig bakåt eller åt
sidan, måste naturligtvis äfven vattnets strömmande genom
gälhålorna öfverensstämma med denna rörelse. För att trots
gälhålornas oeftergifliga väggar möjliggöra strömmens
regelbundenhet bakifrån framåt, äro särskilda åtgärder vidtagna.
Sålunda är det andra underkäksorganet utrustadt med ett
skifformigt utsprång, som allt efter behofvet öppnar eller tillsluter
den främre gälöppningen, och dessutom inskjuta uti
gälhålornas inre särskilda långa bihang, som i större eller mindre
antal sitta på extremiteterna och genom sina oupphörliga,
svängande rörelser underhålla en regelbunden vattenström. Huru
väl är icke vid denna byggnad allt beräknadt på det
egendomliga behofvet!
Äfven krabbornas ben äro efter deras olika lefnadssätt på
det ändamålsenligaste sätt bildade. Hos de på torra landet
boende gecarcinierna och isynnerhet hos ryttarekrabban, som
lefver uti de fuktiga strandhålen vid norra Afrikas kuster och
redan genom sitt namn tillkännagifver en stor snabbhet, äro
de mycket kraftiga i jemförelse med tyngden af kroppen,
hvilken de utan svårighet kunna löpa med i rask traf. Hos
sandkrabborna eller ocypoderna finna vi dem deremot väl korta,
tjocka och oviga, men liksom mullvadens lämpliga för gräfning.
Hos spindelkrabborna, som merändels uppehålla sig
mellan de af vattnet öfversköljda stenarne vid hafskusten, äro de
väl oproportionerligt förlängda, så att djuren blott kunna krypa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
