Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast förföljelsen — men en ny urladdning följer, och på detta
sätt skjuter den lille artilleristen väl tjugo gånger efter
hvarandra sin blåa rök emot honom och vinner derigenom icke
sällan tid att slinka in i ett hål, der fienden ej mera kan
fånga honom.
En annan art (Brachinus displosor) förmår genom böjning
af sin abdomen rigta röken mot någon bestämd punkt och är
alltså försedd med ett ännu fullkomligare skjutvapen. Röken
har en stark, stickande lukt, som mycket liknar salpetersyrans.
Den är frätande och uppväcker på huden en brännande
känsla. Man kan sålunda lätt förstå att larvjägaren kan studsa
något tillbaka, när en sådan urladdning far emot honom.
Icke mindre märkvärdig är försvarsapparaten hos larven
af Bombyx vinula. Ur en spricka på halsen mellan hufvudet
och det första fotparet framträder nemligen efter djurets
godtycke en märkvärdig, från sida till sida tvåklufven, silformigt
genomborrad spruta, ur hvilken larven kan temligen långt
slunga en vätska, som förorsakar en liflig, men icke ihållande
smärta, när den träffar ögat.
Många insekter, som sakna så energiska försvarsmedel,
gömma sig, isynnerhet uti larv- och pupptillståndet, under en
skyddande betäckning.
Sålunda betäcka sig många små, i vattnet lefvande
skalbaggar med gyttja, för att undgå de större, i samma element
lefvande, rofgiriga kamraternas uppmärksamhet; men ännu
ojemförligt mera oestetiskt bete sig larverna af några
sköldbaggar, som lefva under ett tak af sin egen träck, för hvilket
ändamål naturen förlänat dem en ganska märkvärdig
organisation. Anus ligger nemligen längst bakåt på den alltid rakt
uppåt rigtade svansen och öfverlemnar genast sin sekretion åt
två långa, uppåt och framåt rigtade trådar på öfre sidan af
abdomen. Dessa begagnas såsom tänderna på en grep till att
skjuta orenligheten frampå ryggen, i det de kunna rigtas åt
alla sidor, och hålla vanligen taket fritt i höjden, så att det
ligger som en skärm öfver djuret. På kronärtskockornas och
tistronens blad varseblifver man ofta i Juli små högar af svarta
korn, liknande uttömd orenlighet, hvarunder de än gröna, än
svarta larverna ligga gömda.
På de hvita liljornas blad ser man ofta om våren och
sommaren små vackra, aflånga, skarlakansröda och svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
