Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när man vill fånga henne, sätter hon sig modigt till motstånd
och slår angriparen på ett rätt känbart sätt på fingrarne.
På ett verkligt beundransvärdt sätt förstår larven af
myrlejonet, en liten, dagsländorna nära liknande insekt, att
förskaffa sig sin föda. Trög i sina rörelser, ersätter den genom
list sin bristande muskelvighet och gräfver en trattformig
fallgrop, uti hvilken mången snabbfotad myra, mången liflig
skalbagge finner sin undergång. Sedan djuret utsökt sig en
lämplig plats för sin lilla grop, beskrifver det en cirkel, som skall
motsvara trattens mynning, ställer sig sedan inom cirkellinien
och börjar med en af sina fötter uppskofla sanden och hopa
den på sitt hufvud. Så snart bördan är tillräckligt stor,
kastar det densamma med en ryckning några tum utanför
cirkeln och fortfar sedan på samma sätt, hvarunder det
oupphörligt går baklänges och alltid betjenar sig af samma fot
såsom skofvel, tills det slutligen ånyo kommer till
utgångspunkten för sitt arbete. Då byter det om sida, och så fortgår det
sedan tills tratten blifvit fulländad. Träffar det under arbetet
på en liten sten, hvars närvaro kunde blifva hinderlig för
fallgropens fullkomlighet, låter det den i början ligga qvar, men
återvänder, sedan gräfningen blifvit slutad, ånyo till honom
och uppbjuder alla sina krafter för att få honom på sin rygg
och kasta honom utom tratten. Lyckas detta herkuliska
arbete, drager det blocket ännu ett stycke längre bort, på det
att det ej ännu en gång må ligga i vägen; men förmår det
icke aflägsna den förargliga klippan, hvars kolossala
dimensioner skulle påbörda det Sisiphi hopplösa qval, lemnar det den
gagnlösa grafven och börjar en ny på ett annat ställe. Har
djuret slutligen hunnit fullända sin fallgrop, som vanligen har
en genomskärning af tre och ett djup af två tum, så gömmer
det sig på trattens botten, så att blott dess muntänger äro
synliga, och väntar nu lugnt såsom spindeln i sitt nät, tills ett
lyckligt öde bjuder på en välförtjent måltid. Ve den myra,
som i sitt flitiga lopp vill ila fram öfver gropens öppning;
den sluttande sanden viker undan för hennes fötter, och hon
rullar ned i djupet, midt i svalget på den lurande fienden.
Förgäfves söker hon att undfly, klänga sig fast och med
förtviflans hela energi åter klättra uppför den förrädiska
sluttningen. Myrlejonet låter ej sitt byte så lätt undslippa, utan
slungar det ett tätt sandregn på hufvudet, tills det vanmäktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
