Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sin egen borg. De utkrypande fångna pupporna anse den
främmande boningen för sitt eget föräldrahem och omhulda
nu efter medfödd instinkt så väl sina egna medfångna larver
som sina besegrares, hvilka äro oförmögna att bygga nästen
och derföre genom våldsam plundring ersätta bristen på egen
industri.
En underbar instinkt har lärt de röda myrorna att inrätta
sina angrepp efter sina fienders motståndskraft. När de
angripa jordmyrorna, som hafva större mod än de svarta
myrorna, rycka de fram i tätare härskaror och raskare marsch.
De öfverfallna komma i tusental emot dem framför sin borg,
och nu utvecklar sig en drabbning mera värdig att inspirera
en Homeri sånggudinna än grodornas och mössens; men under
det striden rasar som hetast, banar sig en utvald falang midt
igenom det krigiska tumultet en väg till borgen, bemäktigar
sig der larverna och pupporna samt ilar sedan så snabbt som
möjligt derifrån med sitt byte, hvilket ännu under vägen så
modigt bestrides dem, att de icke sällan måste lemna det i
sticket, emedan jordmyrorna göra dem hvarje tum af sin mark
stridigt och kämpa för sina puppor med den ursinnigaste
förbittring. För att motstå deras ursinniga angrepp måste alltså
de röda myrorna draga sig tillbaka i samma tätt hopträngda
slagtordning som de kommit, ty ett långt stycke förföljas de
af sina förbittrade fiender och ve dem, om deras falang skulle
blifva genombruten!
Oaktadt myrorna, som bekant är, ej försmå någon sorts
föda, utgöres dock deras förnämsta läckerhet af den
egendomliga, honingssöta saft, som bladlössen afsöndra. Der det
finnes bladlöss, kan man äfven vara säker på att i närheten finna
myror, som löpa upp och ned på växterna och med sina
antenner och ätverktyg reta dessa små djur, för att de skola
oftare och i rikligare mängd utgjuta den kostliga vätskan.
Bladlössen hysa ej den ringaste fruktan för dem. Till och
med de bevingade undfly icke, utan lemna godvilligt sina
droppar, alldenstund de ytterst varsamt behandlas till och med af
den stora barkmyran och kittlingen sannolikt för dem är en
behaglig känsla. Redan detta vänskapliga förhållande är
märkvärdigt nog, men på ett ännu vida märkvärdigare sätt veta de
gula myrorna att på ängarne och gräsfälten draga nytta deraf.
De lemna annars aldrig sin boning och angripa hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
