- Project Runeberg -  Gud i naturen /
284

(1865) [MARC] Author: Georg Ludwig Hartwig Translator: Carl Johan Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vandrar hon nu af, men vet dock alltid att föra sina kamrater
till det rätta stället.

Icke mindre underbar är den ömsesidiga tillgifvenheten
hos dessa små djur, hvilka, som man vet, snarare låta skära
sig i stycken än afstå från försvaret af sitt fädernehem.
La-treille har sett att myror gjutit en droppe ur munnen på de
skadade trefvare, som han hade afskurit på andra. Olika
skogsmyror igenkänna hvarandra efter flera månaders förlopp. Om
man i April sätter en del af en myrstack i en glaskupa och
den andra någonstädes på fria fältet samt sedermera efter fyra
månader bringar de förra i de sednares närhet, så stryka de
hvarandra med trefvarne och fatta uti hvarandra med käkarne.
De som varit inspärrade föras in i den fria boningen och
slutligen hemtas äfven de, som ännu uppehålla sig i glaskupan.
Befinna sig de rödbruna myrorna på bordet under glasklockan
och man uppvärmer glaslådan under densamma, så ådagalägga
de få kringspridda djuren genast sin glädje, i det de snabbt
löpa omkring, borsta hufvud och trefvare med fötterna och
svänga trefvarne ofantligt snabbt, när de träffa andra. Så snart
de hafva värmt sig, stiga de upp genom hålet på bordet för
att hemta de andra, tills slutligen flera hundra bärare löpa
fram och tillbaka och ingen mera blifver uppe.

Utan ett teckenspråk skulle väl äfven den tropiska
Attacephalotes, som utmärker sig genom sitt stora hufvud, svårligen
förstå att så mästerligt beröfva pisangplantagerna deras
löfskrud. På otroligt kort tid afgnaga dessa myror samtliga
bladen på ett fält och släpa dem till sina underjordiska
boningar. Till och med om deras näste ligger på en fjerdingsvägs
afstånd från fälten, veta de att finna plantagen och anlägga
snart en af de lifligaste industrivägar, omkring en half fot
bred och något urhålkad. I exemplarisk ordning ser man
bredvid hvarandra ett aldrig hvilande härtåg röra sig mot
plantagen och ett annat derifrån.

I den sednare kolonnen bär hvarje individ ett rundt
bladstycke så stort som en femöresslant och håller det med
käktängerna upprätt öfver hufvudet, hvarför man äfven kallar dem
skärmmyror. Är mellanrummet för stort, så ser man ett
annat parti möta de uttröttade bärarne på halfva vägen och taga
ifrån dem bladen. Oaktadt det på landsvägen hvimlar af
otaliga myror, går dock ingen någonsin i vägen för en annan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudnatur2/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free