Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spindlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller öppningar, hvarur lika många trådar komma, som snart
förena sig till en enda och genast stelna i luften.
Silhålens enskilda trådar äro så fina, att först flera tusen
sammantagna hinna tjockleken af ett menniskohår — en
underbar finhet, som förutsätter en icke mindre underbar finhet
hos den organism, hvarur dessa mikroskopiska trådar
framqvälla. Men hvarföre får icke hela processen försiggå på ett
enklare sätt eller hvartill tjenar först denna sammansättning
af en dessförutan så fin tråd? Orsaken är lätt att inse, ty
det var ovilkorligen nödvändigt att det ägghvitartade,
tjockflytande spinnämnet, så snart det framträngde ur kroppen,
genast skulle förvandlas till en hård, fast tråd, vid hvilken
spindeln kunde hålla sig eller hvilken han genast förmådde
bearbeta. Men stelnandet kunde naturligtvis så mycket raskare
försiggå, ju mera fördeladt spinnämnets tillstånd var, då det
kom i beröring med luften, och huru förträffligt har ej detta
ändamål vunnits genom spinnvårtornas mikroskopiska hål! Här
är ingenting öfverflödigt, ingenting godtyckligt, utan en
underbar, djupt genomtänkt, fullkomlig apparat — ett
förundransvärdt verk af den högsta visheten!
En så förträfflig inrättning låter oss naturligtvis sluta till
en icke mindre förträfflig användning deraf, och betrakta vi
det sätt, hvarpå spindlarne betjena sig af den dem förlänade
apparaten, måste vi i sanning äfven medgifva att arbetaren är
sitt verktyg värdig. När vår vråspindel vill anlägga sitt nät i
hörnet af ett rum, öppna sig hans fyra spinnvårtor och genast
visar sig då en liten droppe af en klibbig saft, som han
trycker emot väggen. Derefter går han bort, dragande tråden
efter sig, och kastar sig på ett ganska märkvärdigt sätt öfver
till det ställe af den motsatta väggen, hvarest den andra
ändan skall fästas. Detta är ränningens yttersta och följaktligen
äfven längsta tråd. Sedan går spindeln en half linea längre
inåt, fasthäftar ånyo en tråd och löper tillbaka på den första.
Sålunda fortsättes arbetet, tills alla paralella trådar äro
färdiga. Derefter löper han tvärsöfver ränningen och gör
inslaget, i det han fäster den ena ändan af tråden vid muren och
den andra vid den första eller längsta ränningstråden.
Alla dessa tvärtrådar klibba fast vid de mellanliggande,
hvarigenom väfnaden vinner samma fasthet som vi gifva våra
väfvar genom ränningens hopfogning med inslaget. Väfnadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
