Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reptilierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidrör ett föremål, trycker dess rot genast på körteln, hvars
innehåll med tankens hastighet ledes till spetsen och flyter
in uti den fina sårrispan. De ytterst rörliga gifttänderna, af
hvilka det alltid blott finnes två framtill i öfverkäken, kunna
efter behag böjas bakåt och gömmas i en fåra på tandköttet
eller hotande uppresas. Huru lätt kan icke en sådan lancett
afbrytas! Men äfven för detta fall har naturen dragit försorg,
ty bakom de första större tänderna sitta på båda sidor flera
mindre reservtänder, hvilka tillväxa, när de förra händelsevis
blifva utryckta.
Trots deras klokhet blifvit ett ordspråk och deras gap
ofta är utrustadt med ett så förödelsebringande vapen, skulle
dock ormarne, bland hvilkas 263 kända arter det finnes 57
giftiga, icke vara i stånd att uppehålla sitt lif, om de ej egde
förmåga att på en gång sluka stora animaliska massor. Ty
om de också merändels äro raska i sina rörelser, är dock
bytet i de flesta fall ännu snabbare, och sålunda äro de
hänvisade till att lägga sig på lur och begagna det gynnsamma
ögonblick, som tillskickar dem ett läckert rof. Ofta är detta
tjockare än sjelfva ormen, och då hans små invuxna tänder
äro fullkomligt oförmögna att sönderstycka det, skulle han
äfven efter den rikligaste fångst komma att lida brist, om icke
hans sväljnings- och tuggapparat voro på ett ganska
egendomligt sätt inrättade. De båda hälfterna af hans underkäk äro
nemligen icke såsom hos oss sammanvuxna till ett enda ben,
utan blott vid spetsen sammanbundna genom ett senartadt
band. Äfven öfverkäkens och ansigtets ben äro mycket
rörliga, så att munnen kan utvidga sig i en utomordentlig grad.
Nedsväljningen underlättas äfven betydligt derigenom att
tänderna äro hakformigt böjda bakåt, så att det djur, som
skall slukas, liksom sjelft arbetar sig in i svalget, sedan det
blifvit fattadt af tänderna. Först förvandlas det dock genom
benens sönderbrytning till en boll och göres slipprigt genom
öfvergjutet slem.
Sålunda kunna jätteormarne sluka djur af ända till en
råbocks storlek, men ligga sedan, under det digereringen af den
öfverflödiga måltiden försiggår, hela dagar orörliga och
lethargiska, en bild af den mest vämjeliga glupskhet och
öfvermättnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
